Ur krisen

År 2011 var ett hemskt år för min del med brustna förhoppningar, hjärtesorg och bearbetning av svåra händelser från förr. Jag har nu, när ett helt år gått sen jag var riktigt nere, insett att ur krisen växer man som människa. Så härligt det är att komma ut på andra sidan och se livet och alla dess möjligheter såväl som att vara sann mot mig själv och också känna sorg och ilska.

Besvikelserna från förra året har inte krossat mig, utan det ledde till något bra. Jag tog mig modet att byta jobb, att våga bearbeta svåra händelser från min tonårstid samt att förändra saker inom mig själv och att komma igång med träningen, både den fysiska och den mentala. Jag vet mer om mig själv och om mig själv i relationer än vad jag gjort om jag inte varit med om två jobbiga berg- och dalbaneperioder under loppet av ett år.

Idag sprang jag nästan en mil, något som jag är stolt över som före detta soffpotatis. Jag kände att jag snart har milen i benen och att jag kan springa väldigt långt och att det gör mig gott. Jag känner mig stark och jag vet att kriserna år 2011 var ett ont måste för att vara där jag är idag.

Joggingtur längs Årstaviken

Idag var jag ute på härlig, om än lite isig på vissa ställen, joggingtur längs Årstavikens södra sida. Härligt att komma igång med löpningen om än nästa gång jag inte ska stanna och gå på grund av halka. För nu borde våren vara här. Ljuset gör mig i alla fall lycklig!