att gå vidare

Jag tar lilla tonåriga Anna i handen och leder henne rätt tillbaka. Hon är en del av mig men jag är inte längre en liten skör flicka utan jag är numer en mogen ung kvinna. Den insikten låter löjlig att skriva ner men den hjälper mig att känna mig något starkare. Jag tror att jag är på rätt väg och att allt kommer att ordna sig igen. Mer än så har jag inte lust att skriva i bloggen om ledsamheten utan lämnar tankarna till anteckningsblocket. Det finns så mycket som jag glädjer mig åt och som gör mig glad som jag kan skriva om istället. Ikväll är det fest, likaså imorgon sen på söndagkväll jobb. Solen tittar fram och jag känner att glädjen tar överhand.

kniven på strupen...

Jag måste plugga fransk grammatik men jag har aldrig känt mig så oinspirerad som nu. Jag vet att jag kan klara av tentan om jag studerar flitigt och jag måste klara av tentan eftersom jag vill kunna hämta ut min examen i januari. Egentligen tycker jag att språk är roligt och jag har inte särskilt svårt för det men jag är för lat för att få tummen ur och lära mig verbböjningar och glosor. Det ska det dock bli ändring på nu. Är ledig idag igen och efter att jag tagit ut syrrans hund på promenad så ska det pluggas. Det enda som hjälper mig är att ha kniven på strupen och en deadline. har jag det så är jag ambitiös och effektiv.

Har börjat räkna ner dagarna tills jag kommer hem. 1,5 vecka kvar nu att jobba och 2 veckor till tenta och efter det börjar skolan igen. Det regnar och det känns ändå som om sommaren börjar att ta slut så det ska bli skönt med vanlig vardag igen.

Blomlängtan

Jag tycker om blommor och fina växter men är för lat för att sköta om mina egna. Allt utom mina garderobsblommor dör hemma hos mig, mycket eftersom jag glömmer att vattna alternativt vattnar för mycket. Jag hade dock fantastiskt fina blommor innan jag åkte till Frankrike förra hösten men min syster, tillika blomvakt, mördade dem.

Igår var jag och mamma i en fantastisk handelsträdgård. Där fanns citrusträd och andra fantastiskt vackra växter. När jag kommer hem till min lägenhet igen om två veckor så ska jag köpa nya fina blommor. Jag ska verkligen fixa så det blir finare och hemtrevligare hemma hos mig. Just nu är det kaos och lite för opersonligt eftersom jag tänkt måla om i en evighet men inte kommit till skott. Jag väntar nog med ommålningen tills jag har råd med fin färg och har tid att fixa. Under tiden kan man ju lätt göra det snyggare genom att sätta upp snygga saker på väggarna och göra det lite mysigare med lite fina tyger och dylikt.

Glad

Känner mig riktigt glad ikväll och fick bevis på att det är kul att vara lättroad ibland. Som min syster sa: "Det är skönt att man är konstig för annars hade man inte haft lika kul". Detta apropå att jag lyckas ramla med en cykel förut idag när jag missade tramporna för att jag var extremt trött och tankspridd. Syrran hade å sin sida råkat spilla cola över sin pojkvän förra helgen av misstag. Vi är klumpiga, men vi skrattar i alla fall åt oss själva. För övrigt gick cykelolyckan bra för mig, men mindre bra för cykeln.

Efter min tid?

Jag är nog fem år efter alla andra, men läser en bok som berör mig just nu som heter "Låt den rätte komme in" av John Ajvide Lindqvist. Romanen är något så ovanligt som en svensk skräckroman, men trots de onaturliga inslagen med bestialiska vampyrmord är det ändå de mänskliga känslorna som gör boken så läsvärd.Bokens huvudperson är en tolvårig mobbad pojke och jag tror vi är många som någon gång känt oss ensamma och utanför i skolan eller på andra ställen. Filmen som bygger på romanen är också bra, vilket jag nämnt i ett annat inlägg . Jag tror att jag ska återgå till att läsa. Känner mig bättre till mods än sist jag bloggade i alla fall. Jag kan inte göra mer än att köra mitt race och tro på det jag gör.

Att vara sig själv

Ibland önskar jag att jag kunde vara mig själv och inte tänka efter så mycket vad andra människor eventuellt skulle tycka om mig. Denna oro ger en känsla av osäkerhet och jag vet att människor uppfattar mig som ovanligt osäker ibland. Jag tror att osäkerheten beror på att jag har svårt att tycka om mig själv. För i många hänseenden är jag säker på vad jag vill men jag har svårt för att känna mig trygg med människor som inte känner mig fullt ut. Samtidigt är jag medveten om att jag släpper få så nära inpå livet att de verkligen lär känna mig. Det är också svårt för mig att känslomässigt inse att jag duger precis så som jag är. Logiskt sett vet att jag gör det.

Det är ändå något som fattas som hindrar mig att bli helt och fullt lycklig. Jag måste inse att det inte är mitt fel att allt i livet inte alltid blir så som jag hoppats på. Varför kan jag inte vara starkare i fler lägen? Jag vill verkligen vara en stark person men ibland känner jag mig som den lilla osäkra, ensamma och ledsna flickan jag en gång var. Jag undrar när bilden av mig själv istället kommer att präglas av den person jag är idag? För jag har aldrig blivit sviken av de jag släppt nära inpå livet och jag borde därför inte vara så rädd för vad andra personer ska tycka om mig. Jag ska försöka att tänka mer positivt om mig själv och fokusera på att vara närvarande i nuet så tror jag att det kommer att kännas bättre inombords.

Energi

Idag på eftermiddagen efter jobbet hade jag så mycket energi. Var lite oväntat för jag kände mig som en levande död när jag jobbade, vilket kan bero på att det ibland blir oerhört segt när man arbetar på ett demensboende, speciellt när det regnar och man inte kan gå ut på promenad med de boende. Jag som sommarjobbare har inte heller något dokumentationsanvar så jag kan inte fördriva tiden på det sättet heller. Jag borde egentligen inte klaga över en lugn dag då vissa dagar är helt förskräckligt stressiga på jobbet så att man knappt hinner sätta sig ner och hämta andan. Energin efter jobbet i eftermiddgas ledde i alla fall till att jag städade hela lägenheten, tvättade en maskin samt gav mig ut på en språngtur. Det gick inte så bra att springa, var kvavt och duggade men det kändes ändå skönt. Jag tror att jag är på gång igen. Allt kommer att bli bra och jag kommer att ha så mycket att göra de kommande veckorna med jobb och tentaplugg att jag inte kommer att hinna grubbla.

I helgen blir det lite miljöombyte eftersom jag åker hem till Linköping. Jag är tillbaka i Båstad igen på måndag eftermiddag då det blir jobb igen i 2,5 vecka innan min sista termin på universitet börjar. Det känns både skrämmande och samtidigt fantastiskt skönt. Jag har ändå klarat av alla kurser hittils under fyra år på programmet förutom en liten grammatiktenta i franska som jag har gett mig katten på att klara av när den går upp som omtenta om tre veckor.

Funderingar kring immaterialrätten

Läser en artikel i DN om frågan om öppen källkod. Intressant att DN tar upp en artikel som denna under Kulturdelen. Debatten om upphovsrätt och immateriella rättigheter är ständigt aktuell och levande, vilket bland annat resultatet i Europaparlamentsvalet visade på. När upphovsrättens största förespråkare är skivbolag, vilka inte riktigt hängt med i teknikens utveckling, och upphovsrättskritikerna människor som ser faran i att friheten på Internet marginaliseras, talar man inte riktigt samma språk.

Frågan om immateriella rättigheters vara, såsom upphovsrätt och patenträtt kommer nog att debatteras än mer i framtiden. Ett exempel på det absurda med patenträtt är det faktum att människor inte får tillgång till kopior av bromsmediciner mot AIDS eftersom bland annat EU ser de kopierade läkemedlen som olagliga och att varrorna därför beslagtas när de är på väg mot Afrika om de passerar Europas tullar. Självfallet är det viktigt att viktiga uppfinningar kan generera pengar så att forskare och andra kan fortsätta generera nya innovationer men människors hälsa måste vara viktigare än patenträttigheter.

Jag borde sova

Frågan är varför jag ligger med datorn i knäet i sängen nu när jag borde sova. Jag börjar jobba 07.00 imorgon bitti, det vill säga om cirka 7 timmar. Sovit dåligt på sista tiden. Tror det beror på att det är för varmt i rummet jag sover i. Drömmer lätt mardrömmar när det är varmt och jag minns ofta mina drömmar precis när jag vaknat. Att vakna av mardrömmar ger en dålig stämning och en dålig start på dagen. tror dock att regnet idag gjort att natten blir lite svalare. Återkommer med annan bloggpost när jag hittar något som är intressant. Finns ändå en hel del saker jag funderar på.

Nu God Natt

Storm

Nu kom regnet och det började blåsa ordentligt för en stund sen här i Båstad. Kanske inte vad alla festande partymänniskor hoppades på när vädret var fantastiskt förut idag men rätt skönt att det kommer lite regn efter den åksvärme som varit. För övrigt har jag världens finaste mamma. När jag kom hem från jobbet vid 21 ikväll väntade räkor och ett glas vitt vin. Trevligt och gott! Har känt mig lite stormig inombords de senaste dagarna men nu har jag bestämt mig för att återgå till mitt positiva, glada jag. Jag har så mycket att glädja mig åt och jag har ingen lust att bli genombitter och cynisk vid 25 års ålder. Det får räcka åt att skratta åt bitter och cynisk humor.

Funderingar och grubblerier.

Egentligen finns det en hel del saker jag skulle vilja skriva om men jag tror vissa saker är bättre att hålla för sig själv, men ibland så hjälper det att skriva av sig om det som är svårt. Kände mig lite ensam ikväll, blev så tomt när min syster åkte idag. Konstigt för innan hade jag stört mig något enormt på att bo med henne men så fort hon åkte så blev det så tomt. Nåja, en ny dag imorgon och hon är tillbaka på söndag. Om 4 veckor är jag hemma i Linköping igen. Känns avlägset. Har det trots allt rätt bra här nere hos min mamma. Badar, solar och ska börja springa igen så att jag kommer i form. Men saknar kompisar och att bo själv. Imorgon blir det kvällstur på jobbet. Ska bli skönt att göra något annat än att slappa. Borde hitta ett uppsatsämne samt börja plugga ordentligt till min tenta i franska som jag har i augusti samt att jag jobbar rätt mycket nu juli ut och i början av augusti.

Personer man blir glad av

Jag kände mig lite ledsen idag, men efter att ha pratat i telefon med en person som jag tycker mycket om kunde jag inte göra annat än att skratta. Att jag dessutom umgåtts med min storebror Henning i några dagar har också gjort mig lite gladare. Vissa människor gör en bara så glad. Solen skiner idag men det såg ut att bli åska så jag avbröt min bryggsolning efter ett långt bad. Det finns inget mer avkopplande än att simma i havet. Det mår jag bra av. Ikväll ska jag och mamma på tennis. Ska bli skoj. Får se om vi hänger med i spelet med våra bristande kunskaper. Men kul att se lite folk, får bara hoppas det inte blir regn..

Framtidsångest. Igen...

I höst ska jag skriva min avslutande magisteruppsats . Jag borde påbörja arbetet med att hitta ett bra uppsatsämne. Jag har inte en aning om vad jag vill skriva om och jag börjar allt mer att tvivla på om affärsjuridik är det jag vill syssla med resten av mitt liv. Jag ville rädda världen och så slutar jag som en girig jurist. Var tog all min ungdomliga idealism vägen? Nåja, jag har inte något arbete ännu och arbetsmarknaden är allt annat än ljus så jag borde vara glad bara jag hittar ett jobb. Jag är bara trött på att plugga och vill helst av allt bara börja jobba med något intressant efter jul. Är lite arg på mig själv att jag inte ägnat mer tid åt studierna så att betygen hade varit lite bättre. Jag har en förmåga att bara anstränga mig precis så lite som krävs för att jag ska klara mig. Men det kanske är en förmåga man ska ta tillvara på. Jag försöker i alla fall att intala mig själv det.

Ärr som börjar försvinna

Jag läste en artikel om mobbning och plötsligt kände jag mig som mig själv för tio år sen när jag var en mobbad och osäker femtonåring. Jag tänkte efter och insåg att jag är precis samma person men så otroligt mycket starkare idag. Jag är 25 år och livet leker och mobbningen känns som något avlägset som hände i ett annat liv. Minnena från känslan att vara utanför kommer dock ibland tillbaka som ärr i själen. Ibland undrar jag om dessa själsliga ärr någonsin kommer att förvinna. Jag har en känsla av att de alltid kommer sitta kvar någonstans långt inom mig, men att de bleknar allt efter att åren går. Det känns otroligt skönt att man faktiskt går vidare från svåra saker i livet och att tiden läker en hel del om än inte alla sår.

Fantasy

Jag läste för någon vecka sedan romanen "Parfymen - berättelsen om en mördare" av Patrick Suskind. Den var bra, men inte så där enormt fantastisk som många recensenter ansett. Jag är kluven till boken. På ett sätt tycket jag att den är fantastisk i sitt ovanliga ämne och o andra sidan berörde ingen av personerna i boken mig någonting. Berättelsen om Parfymören, tillika mördaren, Grenouille, är seg i mitten, men slutet är helt fantastisk om än makabert. Början och slutet gör romanen läsvärd och gillar man sjuka historier är boken att rekommendera.


På tal om makabra historier så tror jag att jag saknar fantasygenren. Jag var fantasyfrälst när jag gick på mellan- och högstadiet, men slutade när jag upptäckte hur fruktansvärt dåliga min dåvarande favorit David Eddings berättelser var när jag läste om dessa någon gång i början av gymnasiet. Jag tröttnade på genren och drogs mer till annan litteratur. Det borde dock finns bra litteratur som ändå har fantasyinslag, bland annat vampyrberättelser. Jag har alltid fascinerats av vampyrer även om historierna fortfarande skrämmer mig. Jag gillar fantasy som har verklighetsinslag, gärna bertättelser som utspelar sig i vår värld men som har övernaturliga inslag. Jag såg filmen Låt den rätte komma in för ett halvår sen och jag tror att jag ska läsa boken som filmen bygger på. Eftersom filmen var bra borde boken vara bättre eftersom boken nästan alltid är bättre än filmen.