Framtidsångest. Igen...

I höst ska jag skriva min avslutande magisteruppsats . Jag borde påbörja arbetet med att hitta ett bra uppsatsämne. Jag har inte en aning om vad jag vill skriva om och jag börjar allt mer att tvivla på om affärsjuridik är det jag vill syssla med resten av mitt liv. Jag ville rädda världen och så slutar jag som en girig jurist. Var tog all min ungdomliga idealism vägen? Nåja, jag har inte något arbete ännu och arbetsmarknaden är allt annat än ljus så jag borde vara glad bara jag hittar ett jobb. Jag är bara trött på att plugga och vill helst av allt bara börja jobba med något intressant efter jul. Är lite arg på mig själv att jag inte ägnat mer tid åt studierna så att betygen hade varit lite bättre. Jag har en förmåga att bara anstränga mig precis så lite som krävs för att jag ska klara mig. Men det kanske är en förmåga man ska ta tillvara på. Jag försöker i alla fall att intala mig själv det.