Vad arg jag blir!

Jag läste precis en veckas gammal artikel på expressen.se från antifeministen Eva Sternberg, som fördömer att Birgitta Ohlsson blir minsiter när hon ska föda barn lagom till valet. Sternberg nämner inget om att Ohlssons man ska vara pappaledig och att de ska dela på föräldraledigheten. Sternberg är av åsikten att kvinnans plats är i hemmet. Läs och upprörs själva! Vad glad jag är att jag är uppväxt i ett relativt jämtställt hem. Det blev folk av mig med trots att min mamma arbetade heltid större delen av min uppväxt. Jag blir så trött på den feministiska backlashen. Vad är det antifeministerna är så rädda för? Att kön inte är en så stor sak och att könsrollerna kanske är socialt konstruerade i mångt och mycket och att vi alla först och främst är människor?

Perrong

Just nu känns mitt liv som om jag stod på en perrong och väntar på nästa resa. Jag har precis avslutat studiedelen av mitt liv och är på väg att söka jobb inom ramen för min utbildning. Under tiden arbetar jag som timvikarie i hemtjänsten och trots att det var över ett år sen jag sist jobbade där känns det som om jag efter en vecka aldrig varit från stället. Jag vill utvecklas och gå vidare och lära mig saker hela tiden. Jag är övertygad om att jag kommer göra det också. Det känns bara som om jag borde vara mer driven. Hur blir jag det när jag som person är lite tillbakadragen?

Vinter över ån

Jag var hundvakt i helgen och tack vare det kom jag ut på två långpromenader i ett polarisigt men vackert Linköping vid Stångån. Publicerar några bilder från min och Novas härliga vinterpromenad i lördags. I Goretexkängor, dunjacka, termobrallor, underställ, raggsockor och ylletröja klarade jag av en två timmars promenad i -18 och frös nästan endast om kinderna. Lite hjälpte det nog att solen tittade fram.

Vardagstristess

Jag vill inte vara fången i vintertristess och framtidsångestkval. Har ätit en massa godis ikväll och som vanligt infinner sig en känsla av äckel. Nej, godis hjälper inte. Det borde jag ha lärt mig vid det här laget.Var i alla fall ute på en välbehövlig promenadrunda längs Stångån sent i eftermiddag. Vore skönt att börja springa, men först ska istiden lämna staden innan jag beger mig ut i joggingspåren. Det blev ett rätt flummigt inlägg men jag har ingen större lust att lämna ut mig själv här. Jag ska nog skriva av mig lite i blocket som ligger vid min säng där jag skriver ner de tankar som jag inte vill dela med någon annan än med mig själv.

Första bladet i ett nytt kapitel

Det gick bra på seminariet i fredags och vilken lättnad jag kände efteråt. Så skönt att allt gick igenom med gott resultat och att alla tyckte att min uppsats var bra! Hade efter framläggningen en fantastisk rolig helg med middag med kursare och lite festande på NH i fredagskväll, sen upp i ottan för att åka till en scoutgård utanför Västervik på lördagen med spexare på reunion. Var en trevlig dag och kväll med spelande, häng i iskall stuga och sen fest med sittning, sedan öl och massa sjungande. Kvällen avslutades sedan med bastubad. Mycket angenämt. Vi åkte sedan hem så vi var hemma lagom till lunch idag. Idag är jag trött men försöker att skjuta upp framtidsångesten så länge det går. Hade så trevligt i helgen och det gör att veckan känns lättare att börja. Nu är det ett nytt kapitel i mitt liv, så bara att köra och se vad som händer! Bilden visar lyxen vi vistades i under helgen och som är Holgerspexets återkommande kickoff- och reunionställe. Billigt men kallt på vintern.

Bättre

Det känns mycket bättre idag och jag hade helmysigt hundbesök här i eftermiddag och tidiga kvällen. Längtar till klockan 17 imorgon. Då jäklar ska jag glömma alla bekymmer över helgen och ha roligt. Sen kan framtidsångesten besöka mig på måndag igen så tar jag tag i den då.

En sån där kväll när jag borde sova

Snart examen. På fredag gör jag det sista någonsin i min utbildning. 4,5 år har gått fort, men mycket som hänt under vägen.

Funderat över livet, som det så djupt ibland heter, en hel del ikväll. Tankar som fick mig att känna mig lite ensam och ledsen. Känner mig nog bara nervös för uppsatsseminarium på fredag och för framtiden. Inte något jag kan göra åt här och nu. Jag är ändå stolt över att jag alltid verkligen kämpat och klarat mig igenom allt. Jag har haft det ganska tufft i livet och jag vet att jag är stark, så försöker peppa mig själv. Morgondagen kommer att bli en trevlig dag med uppsatsläsning och förberedelse inför fredagens betygseminarium, massa pyssel och fix, en syster som kommer på lunch och sen ska jag vara hundvakt.