Jag minns mitt 10-tal del 3 när livet ibland kändes som en berg- och dalbana

2016 inleddes med vinter, jobb och vardagsrutiner. Det blev vår och vi tittade på större lägenheter men vi flyttade aldrig. I mars föddes min systerdotter Eira. Älskade, livliga lilla människa. En sådan lugn liten person detta år. Hon kan ha varit bland det sötaste jag sett!

Jag och Johan åkte till Madrid på en resa som var ett försök till romantisk weekend. Resan blev inte särskilt romantisk och jag blev matförgiftad. När jag kom hem blev jag förkyld som följdes av förkylning efter förkylning hela våren och jag missade Stockholm marathon.

Jag bestämde mig att för att göra ett nytt försök för körkortet och anmälde mig sent på våren till en körskola i Ängelholm. I början av sommaren blev mormor sjuk och i juli hade jag mina körlektioner i Ängelholm men jag var ofta och hälsade på mormor i Domsten. Det blev hennes sista sommar hemma. Johan kom aldrig ner till Skåne denna sommar men jag umgicks med alla mina syskon och deras familjer när de också i omgångar kom för att hälsa på mamma och mormor. I augusti gifte sig mamma med Håkan i Saltoloukta och det var ett vackert avslut på sommaren 2016. Jag misslyckades i september med min uppkörning och har sedan dess satt körkortet på paus.

Det blev höst och det var sorgligt för Johans pappa gick bort. Jag sökte efter nya jobb då mitt vikariat skulle gå ut till sommaren därpå. Det gick väldigt bra på en intervju och i december sa jag upp mig eftersom jag skrivit kontrakt för en tjänst på Finansinspektionen. Karin med familj flyttade till Stockholm i november och det var en höjdpunkt denna mörka höst. Mormor kunde inte bo kvar hemma och fick plats på ett korttidsboende och i slutet av året flyttade hon till ett vårdboende. Jag firade jul i Ängelholm och mormors syster, vår moster Kerstin, gick hastigt bort före jul.

Nyåret firade vi med Karin med familj i deras nya lägenhet i Stockholm. Jag visste inte då att 2017 skulle bli ett omtumlande år.

2017
Det enda jag minns av januari 2017 är att jag fyllde år och att jag avslutade ett jobb. Det blev februari och jag började mitt nya jobb och jag kände mig trött men glad när jag kom hem första dagen. Den natten skulle mitt liv ändras. Johan lämnade mig nämligen. Inom mig visste jag att det kanske var det som skulle ske eftersom vi inte ville samma sak, men det gjorde ont. Jag blev förkyld, hade hjärtesorg och ett nytt ganska krävande jobb. Efter en dryg månad av konstighet av att bo med någon jag inte längre var ihop med tog jag en väska i ena handen och ett täcke i den andra och flyttade hem till Karin. Varje helg tittade jag på lägenheter. Johan och jag delade upp våra ägodelar via en excelfil. En dag i slutet av april var jag på en visning i Örnsberg. Den lilla lägenheten jag tittade på var inte perfekt, men den blev min. Så oändligt skönt det kändes att jag fick en egen lägenhet efter alla förlorade budgivningar.

Jag sprang Stockholm marathon och jag tog mig i mål på en sämre tid än tidigare men jag klarade av en mara. Två veckor efter den flyttade jag äntligen in i min nya lägenhet. Separationen var därmed avslutad och tillvaron inte längre satt på vänteläge.

I juli åkte jag långt norrut och sprang en stugtur i Laponia med en grupp likasinnade. Det gjorde mig gott och det var kallt, men ljuset och tystnaden fick mig att må väl.  Direkt efter den nordliga resan åkte jag till Skåne och en dag i slutet av juli lämnade mormor oss. Jag var med när hon gick bort 94 år gammal. Vi begravde henne sedan i augusti vid en fin ceremoni. Jag saknar henne så mycket.

Det blev höst och jag jobbade, fixade i min lägenhet och på helgerna promenerade jag med Karin och barnen till Stora Skuggan. Varje gång barnen sprang genom den ihåliga eken kände jag hur jag sakta läkte. Jag blev gladare av yoga och av att springa.

Jag hade en sådan fin Stockholmsjul detta år med min familj. När jag skålade in nyåret med Karin så sa jag tacksamt adjö till ett hemskt år men jag stod på mina egna ben igen.