Återigen sitter jag på tåget genom Småland på väg mot Domsten. Så många gånger jag åkt denna sträcka.
Skrivarkursen avslutades igår. Jag vet inte vad jag vill med mitt skrivande. På något sätt vet jag ändå att jag alltid kommer att skriva. Det blir ingen fortsättningskurs till våren då jag känner att jag behöver spara lite och då jag just nu inte har så stor motivation. Men jag tror att den kommer att komma tillbaka.
fredag 14 december 2012
söndag 2 december 2012
2012 - ett år med utmaningar
Nej året är inte slut men höromdagen funderade jag på vilken skillnad hösten 2012 var mot hösten 2011. När det nu återstår en månad av detta år så kommer jag på att det är ett utmaningarnas år detta. 2012 började med att jag bytte jobb till ett mer utvecklande och roligare i januari. Jag fick snabbt ta mycket ansvar och det kändes väldigt roligt. Under våren insåg jag att det går alldeles utmärkt att vara ensam och för mig själv och jag njöt av att vara singel och bara bry mig om mig själv. Jag stod på scenen och improviserade för första gången i mitt liv.
Jag bestämde mig för att bege mig till Afrika såsom jag drömt om sedan barnsben, så jag bokade en resa själv utan att ha någon att resa med. Så i slutet av juli bar det av till Kenya och det var läskigt innan men jag lärde känna många trevliga människor då jag åkte med en arrangerad resa. Det var en fantastisk resa och jag kan tänka mig att ge mig ut själv någon mer gång. Dagen innan jag åkte iväg mot Nairobi så hade jag också träffat Johan och när jag kom hem så bärjade vi att umgås. Jag blev kär denna höst.
Jag fick hålla utbildning på jobbet och improvisationsteatern gav bäring också arbetslivet. Jag som hatar att stå inför folk började att tycka om det och insåg att jag är rätt bra på det. Jag kom igång med löpning något mer regelbundet än förr. Jag sprang mitt första millopp i november, 8 tunga backar i Lill-jansskogen och jag klarade det på 57 minuter utan att ha så mycket träning i benen. 2013 ska jag springa halvmaratahon och igår sprang jag 11,5 km i snö och det är det längsta hittills som jag sprungit. Jag har hittat en ventil och det känns skönt att jag som alltid hatade att springa 2,5 kilometersspåret under skoltiden nu njuter av att springa över en mil i minusgrader och i snö.
Det är nästan så att jag behövde nå botten under 2011 för att komma dit jag är idag. Jag är nöjd med det 2012 hittills har fört med sig för mig. Nu återstår december och mormors 90-årskalas står på schemat liksom jul i Skåne och för tredje året i rad firas nyår in med Karin och hunden Nova i Stockholm. Att utmana sig själv har varit den bästa självkänsleförstärkningen för mig och det är något som jag tänker fortsätta med men i ett något lugnare tempo framöver.
Jag bestämde mig för att bege mig till Afrika såsom jag drömt om sedan barnsben, så jag bokade en resa själv utan att ha någon att resa med. Så i slutet av juli bar det av till Kenya och det var läskigt innan men jag lärde känna många trevliga människor då jag åkte med en arrangerad resa. Det var en fantastisk resa och jag kan tänka mig att ge mig ut själv någon mer gång. Dagen innan jag åkte iväg mot Nairobi så hade jag också träffat Johan och när jag kom hem så bärjade vi att umgås. Jag blev kär denna höst.
Jag fick hålla utbildning på jobbet och improvisationsteatern gav bäring också arbetslivet. Jag som hatar att stå inför folk började att tycka om det och insåg att jag är rätt bra på det. Jag kom igång med löpning något mer regelbundet än förr. Jag sprang mitt första millopp i november, 8 tunga backar i Lill-jansskogen och jag klarade det på 57 minuter utan att ha så mycket träning i benen. 2013 ska jag springa halvmaratahon och igår sprang jag 11,5 km i snö och det är det längsta hittills som jag sprungit. Jag har hittat en ventil och det känns skönt att jag som alltid hatade att springa 2,5 kilometersspåret under skoltiden nu njuter av att springa över en mil i minusgrader och i snö.
Det är nästan så att jag behövde nå botten under 2011 för att komma dit jag är idag. Jag är nöjd med det 2012 hittills har fört med sig för mig. Nu återstår december och mormors 90-årskalas står på schemat liksom jul i Skåne och för tredje året i rad firas nyår in med Karin och hunden Nova i Stockholm. Att utmana sig själv har varit den bästa självkänsleförstärkningen för mig och det är något som jag tänker fortsätta med men i ett något lugnare tempo framöver.
onsdag 31 oktober 2012
Bloggskugga
Här råder lite skugga. Det finns inte så mycket tid i mitt liv just nu för bloggande då jag har fullt upp. Det är jobb, teater, skrivarkurs och så ska jag börja satsa inför ett halvmarathon i början av maj snart. Men jag mår bra och livet är bra mitt i allt.
tisdag 16 oktober 2012
Löpning
Jag har börjat springa igen. Igår sprang jag över 1 mil i ösregn och jag kände hur gott det gjorde mig. Hur skönt det var för självkänslan att se att jag sprungit så långt som jag aldrig förr sprungit. 11 km stannade mobilappen på och jag sprang hela tiden. Känslan var att jag kunde springa hur långt som helst.
måndag 10 september 2012
Bloggtvivel
Ibland känner jag att bloggformatet kanske inte passar mig och mitt ganska så terapeutiska skrivande. Så mycket i livet som jag allra helst inte delger Internet. Denna blogg innehåller många privata tankar, men jag känner att jag inte vill skriva så offentligt på samma sätt längre om mina innersta tankar.
Jag kan skriva om fina saker i vardagen och om resor, men inte om det som hjärtat mitt handlar om. Jag har tappat lite av mitt tidigare politiska intresse, känner att det inte engagerar på samma brännande sätt som för ett par år sedan. Annars hade politik och åsikter kunnat vara ett tema. böcker läser jag fortfarande många och det engagerar mig. Kanske kan jag skriva mer om mitt litterära intresse?
Om jag känner mig själv kommer jag att ändra mig och fortsätta skriva av mig och mina tankar men på ett mindre utelämnade sätt. Just nu är livet bra men jag känner att vissa saker först ska landa hos mig själv, min familj och mina vänner. Så bloggen kanske får vila lite om jag inte hittar något fint om september och vackra färger eller en bra bok att dela med mig av.
P.S bild från vacker trädgård i Trosa, som jag besäkte med jobbet för någon vecka sedan.
Jag kan skriva om fina saker i vardagen och om resor, men inte om det som hjärtat mitt handlar om. Jag har tappat lite av mitt tidigare politiska intresse, känner att det inte engagerar på samma brännande sätt som för ett par år sedan. Annars hade politik och åsikter kunnat vara ett tema. böcker läser jag fortfarande många och det engagerar mig. Kanske kan jag skriva mer om mitt litterära intresse?
Om jag känner mig själv kommer jag att ändra mig och fortsätta skriva av mig och mina tankar men på ett mindre utelämnade sätt. Just nu är livet bra men jag känner att vissa saker först ska landa hos mig själv, min familj och mina vänner. Så bloggen kanske får vila lite om jag inte hittar något fint om september och vackra färger eller en bra bok att dela med mig av.
P.S bild från vacker trädgård i Trosa, som jag besäkte med jobbet för någon vecka sedan.
lördag 8 september 2012
Författarkurs
Jag har börjat en kvällskurs i prosaskrivande för nybörjare. Anledningen är att jag vill få mina historier nedkrivna och för att våga skriva mer än bara dagbok för mig själv och blogg. Jag var nog yngst på kursen och kände inte igen mig i 40-årskrisandet (och kanske 50-årskrisande) hos de andra deltagarna. Kul att få känna sig ung ibland ändå. Det gör jag i och för sig på jobbet med där jag är betydligt yngre än de flesta av mina kollegor.
söndag 2 september 2012
September
Då var september här och en regnig helg slut. Jag tror denna höst blir bra för det känns så bra efter denna fantastiska sommar. Jag har sett så mycket och fått uppleva massor. Som jag längtar efter mer äventyr. I höst blir det i form av improvisationsteater. Ska bli så kul att komma igång med det igen! Men ändå så längtar jag efter att resa igen.
söndag 26 augusti 2012
Resedagbok del 11 Avslut på resan
11/8 Sista dagen
De två sista dagarna på resan har varit underbara. Det blev strandliv en dag med en massa drinkar på kvällen. Igår var jag och några andra och besökte ett center för havsköldpaddor som man fick simma med.Sköldpaddorna var räddade från fiskenät och bodde i en lagun ett år för att återhämta sina sina skador- För att centret skulle få ihop pengar så tilläts turister bada med havsköldpaddorna för en liten peng. Det var jättehäftigt.
Eftermiddagen ägnades därefter åt att hänga på en pir på Zanzibars nordligaste udde. Så vackert det var där. Det blev en god drink också. Det blåste så jag kände inte riktigt hur solen brände. Som tur var hade jag hatt och sjal så klarade mig hyfsat från solsveda men vätskebrist och lite solsting blev ett faktum. På kvällen blev jag tyvärr sjuk, fick feber och magkramp så avbröt avslutningsmiddagen och gick och la mig tidigt. Vaknade på natten att jag var dålig så idag har det inte blivit mycket frukost mer än lite frukt och en masaa resorb så det ska faktiskt bli rätt skönt att åka hem nu. Jag ser dock inte fram mot flygfärden med Ethiopian Airlines samt 4 timmar ikväll på flygplatsen i Addis Abeba. Det är varmt idag och det kommer bli tråkigt att skiljas från alla jag lärt känna här.
De två sista dagarna på resan har varit underbara. Det blev strandliv en dag med en massa drinkar på kvällen. Igår var jag och några andra och besökte ett center för havsköldpaddor som man fick simma med.Sköldpaddorna var räddade från fiskenät och bodde i en lagun ett år för att återhämta sina sina skador- För att centret skulle få ihop pengar så tilläts turister bada med havsköldpaddorna för en liten peng. Det var jättehäftigt.
Eftermiddagen ägnades därefter åt att hänga på en pir på Zanzibars nordligaste udde. Så vackert det var där. Det blev en god drink också. Det blåste så jag kände inte riktigt hur solen brände. Som tur var hade jag hatt och sjal så klarade mig hyfsat från solsveda men vätskebrist och lite solsting blev ett faktum. På kvällen blev jag tyvärr sjuk, fick feber och magkramp så avbröt avslutningsmiddagen och gick och la mig tidigt. Vaknade på natten att jag var dålig så idag har det inte blivit mycket frukost mer än lite frukt och en masaa resorb så det ska faktiskt bli rätt skönt att åka hem nu. Jag ser dock inte fram mot flygfärden med Ethiopian Airlines samt 4 timmar ikväll på flygplatsen i Addis Abeba. Det är varmt idag och det kommer bli tråkigt att skiljas från alla jag lärt känna här.
Resedagbok del 10
Nungwi 8/8 2012
Delfinutflykt med snorkling samt förflyttning till ett annat hotell vid Nungwi på öns norra sida stod på dagens schema.
Jag fick sjösjuka på delfinutflykten i den lilla båten då vågorna gick högt. Men vi fick syn på delfiner och alla hoppade ur båten med snorkelutrustningen som kanske inte var den bästa jag sett. Jag fick en massa kallsupar och mådde illa så var tvungen att ta mig upp på båten, men simmade över en delfin! Jag mådde så illa att jag fick spendera resten av tiden när de andra snorklade över relingen. Men jag fick syn på massa delfiner. Det var ändå värt det för det är väldigt ovanligt att man får syn på dem så vi hade enorm tur att vädret den morgonen var dåligt. Jag såg minst 15 från båten. Jättehäftigt trots sjösjukan!
Efter delfinerna satte vi som varit med och snorklat oss i en liten minibuss och på en skraltig väg begav vi oss av mot Nungwi. Resan tog kanske någon timme. Vilken strand det är här! Kanske lite turistigt då det har smälts upp en del hotell men vattnet är turkost och vackert. Det blev en härlig eftermiddag på beachen och nu vankas det drinkar och sedan middag för att fira en tjej om fyller 30 år idag. Det är två heldagar kvar av vistelsen här och jag tror att det blir strandliv för min del efter alla äventyr jag varit med om hittills.
Delfinutflykt med snorkling samt förflyttning till ett annat hotell vid Nungwi på öns norra sida stod på dagens schema.
Jag fick sjösjuka på delfinutflykten i den lilla båten då vågorna gick högt. Men vi fick syn på delfiner och alla hoppade ur båten med snorkelutrustningen som kanske inte var den bästa jag sett. Jag fick en massa kallsupar och mådde illa så var tvungen att ta mig upp på båten, men simmade över en delfin! Jag mådde så illa att jag fick spendera resten av tiden när de andra snorklade över relingen. Men jag fick syn på massa delfiner. Det var ändå värt det för det är väldigt ovanligt att man får syn på dem så vi hade enorm tur att vädret den morgonen var dåligt. Jag såg minst 15 från båten. Jättehäftigt trots sjösjukan!
Efter delfinerna satte vi som varit med och snorklat oss i en liten minibuss och på en skraltig väg begav vi oss av mot Nungwi. Resan tog kanske någon timme. Vilken strand det är här! Kanske lite turistigt då det har smälts upp en del hotell men vattnet är turkost och vackert. Det blev en härlig eftermiddag på beachen och nu vankas det drinkar och sedan middag för att fira en tjej om fyller 30 år idag. Det är två heldagar kvar av vistelsen här och jag tror att det blir strandliv för min del efter alla äventyr jag varit med om hittills.
Resedagbok del 9
7/8 2012¨
Igår vid lunchtid kom vi fram till Zanzibar med båt. På eftermiddagen gjorde jag en stadsrundvandring i Stone Town samt ett besök vid skymningen på restaurang African House på kvällen. Det tog väldigt lång tid att få sin mat där. Det var dock en trevlig dag och jag fick sova i en hotellsäng. Vilken lyx efter att ha sovit primitivt i över en veckas tid!
Idag inleddes dagen med morgondopp och sedan blev det en kryddtur med goda frukter och en lunch. Sedan begav vi oss ett gäng till jättesköldpaddorna på Prison Island. Tyvärr lite djurparkskänsla och det började regna så badet på stranden blev inte heller särskilt långt. Det var dock ett skönt bad och en trevlig båttur ut till ön.
Igår vid lunchtid kom vi fram till Zanzibar med båt. På eftermiddagen gjorde jag en stadsrundvandring i Stone Town samt ett besök vid skymningen på restaurang African House på kvällen. Det tog väldigt lång tid att få sin mat där. Det var dock en trevlig dag och jag fick sova i en hotellsäng. Vilken lyx efter att ha sovit primitivt i över en veckas tid!
Resedagbok del 8
6/8 2012
På färjan till Zanzibar.
Gårdagen bestod av färd från Segera till Dar el Salam. I Segera sov vi på parkeringen på en bensinmack. Inte fräschaste stället jag bott på i mitt liv precis.
Färden till Dar el Salam gick bra. Vi stannade vid ett köpcentrum med AC. Lunch på ett ställe där och lite shopping i en livsmedelsbutik. Det som hände var dock att en bil körde på bussen jag åkte i precis när vi skulle köra ut från parkeringen. Inget allvarligt men det orsakade ett stopp på minst 1,5 h då polis tillkallades och tjafs uppstod då bilisten som körde på bussen vägrade erkänna att han gjort fel. Men till sist löste sig allt och vi kom fram till campingen som låg precis vid havet innan mörkrets inbrott. Badet var fantastiskt! Det blev en god natts sömn på busstaket innan vi begav mot hamnen och färjan. Det är varmt här på båten och nu längtar jag till Zamzibar!
På färjan till Zanzibar.
Gårdagen bestod av färd från Segera till Dar el Salam. I Segera sov vi på parkeringen på en bensinmack. Inte fräschaste stället jag bott på i mitt liv precis.
Färden till Dar el Salam gick bra. Vi stannade vid ett köpcentrum med AC. Lunch på ett ställe där och lite shopping i en livsmedelsbutik. Det som hände var dock att en bil körde på bussen jag åkte i precis när vi skulle köra ut från parkeringen. Inget allvarligt men det orsakade ett stopp på minst 1,5 h då polis tillkallades och tjafs uppstod då bilisten som körde på bussen vägrade erkänna att han gjort fel. Men till sist löste sig allt och vi kom fram till campingen som låg precis vid havet innan mörkrets inbrott. Badet var fantastiskt! Det blev en god natts sömn på busstaket innan vi begav mot hamnen och färjan. Det är varmt här på båten och nu längtar jag till Zamzibar!
Resedagbok del 7
Söndag den 5/8 2012
Jag är på väg mot dar El Salam i en skakig buss. Igår övernattade vi i Segera. En lång dags färd dit som avslutades med bussfest medan bussen körde. Musik, vätskebrist och öl på skakiga afrikanska vägar. Riktigt kul!
Inatt var det varmt för första gången sedan jag kom hit och nu blir det varmt i en vecka. Imorgon Zanzibar. På något sätt lite trist att lämna bussen men ska också bli skönt att sova i en egen säng och ha mina saker på ett ställe.
Tanzania är så vackert. Jag är verkligen glad att jag gjorde den här resan även om den långa bussfärden kanske inte är det roligaste jag gjort i mitt liv. Men gårdagens fest i bussen var rätt kul ändå.
Jag kom på att jag spenderat lite tid i Arusha före och efter Ngorongorokraternbesöket. En marknad besöktes och vi bodde på bussen två nätter på en camping som hade pool.
Jag är på väg mot dar El Salam i en skakig buss. Igår övernattade vi i Segera. En lång dags färd dit som avslutades med bussfest medan bussen körde. Musik, vätskebrist och öl på skakiga afrikanska vägar. Riktigt kul!
Inatt var det varmt för första gången sedan jag kom hit och nu blir det varmt i en vecka. Imorgon Zanzibar. På något sätt lite trist att lämna bussen men ska också bli skönt att sova i en egen säng och ha mina saker på ett ställe.
Tanzania är så vackert. Jag är verkligen glad att jag gjorde den här resan även om den långa bussfärden kanske inte är det roligaste jag gjort i mitt liv. Men gårdagens fest i bussen var rätt kul ändå.
lördag 25 augusti 2012
Resedagbok Tanzania del 6
3/8 2012
Ngorongorokratern. Jag har varit på ett till safari. Sovit på en tältcamp. Sett en massa lejon, elefant fanns på campingen och han vandrade precis vid toaletterna bara ett stenkast från vårt tält.
Chauffören körde som en galning på det här safarit. Men Ngorongorokratern var så häftig! En sådan fantastisk resa. Att möta vandrande elefanttjurar på väg mot en tältcamping i skymningen var lite läskigt men något av det häftigaste jag sett!
Hemfärden idag var dock berg-och dalbanekänsla på bumpy roads med chaufför som alltid skulle ligga först i ledet och körde om även när han hade möte. Imorgon blir det vidare färd mot havet med bussen. Det blir dock ett mellanstopp på vägen innan vi når Dar el Salam. Lite besviken att vi inte fick se noshörning på annat än alldeles för långt håll, så att man inte ens med kikare kunde avgjort att det verkligen var noshörning.
Ngorongorokratern. Jag har varit på ett till safari. Sovit på en tältcamp. Sett en massa lejon, elefant fanns på campingen och han vandrade precis vid toaletterna bara ett stenkast från vårt tält.
Chauffören körde som en galning på det här safarit. Men Ngorongorokratern var så häftig! En sådan fantastisk resa. Att möta vandrande elefanttjurar på väg mot en tältcamping i skymningen var lite läskigt men något av det häftigaste jag sett!
Hemfärden idag var dock berg-och dalbanekänsla på bumpy roads med chaufför som alltid skulle ligga först i ledet och körde om även när han hade möte. Imorgon blir det vidare färd mot havet med bussen. Det blir dock ett mellanstopp på vägen innan vi når Dar el Salam. Lite besviken att vi inte fick se noshörning på annat än alldeles för långt håll, så att man inte ens med kikare kunde avgjort att det verkligen var noshörning.
Resedagbok del 5 Från Kenya till Tanzania
1/8 2012
Jag befinner mig på en rosa buss och har lämnat Nairobi och är på väg mot Arusha i Tanzania. Safari i Masai Mara dag 2 bestod av sökning efter lejon, men vi fick bara se ett då gräset var så högt. Missade också leoparden och geoparden som båda är skygga. Vår chaufför körde rätt lugnt. Migrationen från Masai Mara till Serengeti har börjat så vi fick hundratudentals gnuer. Men det var en häftig upplevelse!
På kvällen kom masaierna och dansade för oss. Underligt folk. Kvinnorna gör allt jobb medan männen mest bara chillar och vaktar lite kossor och slår ihjäl ett och annat lejon mellan varven. Efter en god natts sömn i skabbrummet blev det en liten färd till den närbeliggande masaibyn. Hus gjorda av kobajs, åderlåtning av en kossa och ännu mer kobajs var upplevelsen. Masaierna äter nämligen koblod av kossor som de återlåder och blandar med mjölk. LCHF i dess ursprungliga form...
Vi vandrade tillbaka till skabbcampingen, och åt brunch. Vi lämnade den sedan vid lunchtid och begav oss ut på bumby roads tillbaka till Nairobi. Vi hade tur att vår chaufför körde ok, för det var flera bilar som gick sönder. Några från en trasig bil trängde ihop sig i vår bil och vi skakade tillbaka. Efter 6 h kom vi fram till Upper Hill Camping i Nairobi och det blev en skön dusch i iskallt vatten innan restaurangbesök. Natten spenderades på busstaket och jag sov jättegott och det blev tidig uppstigning 5.30 och nu är är vi på väg på dammiga afrikanska vägar mot Tanzania!
Jag befinner mig på en rosa buss och har lämnat Nairobi och är på väg mot Arusha i Tanzania. Safari i Masai Mara dag 2 bestod av sökning efter lejon, men vi fick bara se ett då gräset var så högt. Missade också leoparden och geoparden som båda är skygga. Vår chaufför körde rätt lugnt. Migrationen från Masai Mara till Serengeti har börjat så vi fick hundratudentals gnuer. Men det var en häftig upplevelse!
På kvällen kom masaierna och dansade för oss. Underligt folk. Kvinnorna gör allt jobb medan männen mest bara chillar och vaktar lite kossor och slår ihjäl ett och annat lejon mellan varven. Efter en god natts sömn i skabbrummet blev det en liten färd till den närbeliggande masaibyn. Hus gjorda av kobajs, åderlåtning av en kossa och ännu mer kobajs var upplevelsen. Masaierna äter nämligen koblod av kossor som de återlåder och blandar med mjölk. LCHF i dess ursprungliga form...
Resedagbok del 4
Senare på kvällen den 29/7
Jag ligger i världens skabbigaste campingrum. Livrädd för kryp. Jag hoppas verkligen inte att vägglössen kommer krypande. Förhoppningsvis inte. Fantastiskt safari har det varit idag. Såg en elefanthjord. Så häftigt! Helt otrolig upplevelse.
6 timmar i skumpig bil från Nairobi tog det för att komma till Masai Mara. Här bor vi i ett stugläger som är det skabbigaste jag någonsin sett. Men ändå, vilket äventyr.
Jag har sett masaier, riktiga elefanter, buffel, antiloper, giraffer, strutsar och så mycket mer. Skumpat på vägar och lär känna trevliga människor. Men jag är smutsig och det är skabbigt här ändå är jag så himla glad!
Nu ska jag släppa pannlampan och försöka att inte nudda det vidriga myggnätet och jag tror att jag kommer att sova gott.
Jag ligger i världens skabbigaste campingrum. Livrädd för kryp. Jag hoppas verkligen inte att vägglössen kommer krypande. Förhoppningsvis inte. Fantastiskt safari har det varit idag. Såg en elefanthjord. Så häftigt! Helt otrolig upplevelse.
6 timmar i skumpig bil från Nairobi tog det för att komma till Masai Mara. Här bor vi i ett stugläger som är det skabbigaste jag någonsin sett. Men ändå, vilket äventyr.
Jag har sett masaier, riktiga elefanter, buffel, antiloper, giraffer, strutsar och så mycket mer. Skumpat på vägar och lär känna trevliga människor. Men jag är smutsig och det är skabbigt här ändå är jag så himla glad!
Nu ska jag släppa pannlampan och försöka att inte nudda det vidriga myggnätet och jag tror att jag kommer att sova gott.
Resedagbok Kenya del 3
29/7
På väg mot safari. Igår var en innehållsrik dag. Vaknade under ett myggnät på ett busstak. Därefter blev det utflykter i Nairobi. Ett griaffhem (något av en turistfälla). Därefter besök hos söta räddade elefantbebisar på David Sheldrick Wildlife Trusts orphant's project. Så fina!
Det blev en kontrasternas dag för på eftermiddagen besökte vi ett barnhem i Kibera som är Afrikas största slumområde. Det var verkligen slum. En kåkstad i Nairobi utanför civilisationen och utan avlopp, utan gator. Väldig misär, det fattigaste jag någonsin sett. Jag kände mig nästan hemsk som fått sådana andra förutsättningar att födas i Sverige, där det är rent och rikt. Dock var glädjen och nyfikenheten hos barnen en sådan kontrast. De sjöng fint för oss. Det var ändå jobbigt att se slummen och det kändes ändå bra att skänka en slant till barnhemmet.
Nu bär det iväg på skumpiga vägar och jag kan inte längre skriva utan att det skakar allt för mycket.
På väg mot safari. Igår var en innehållsrik dag. Vaknade under ett myggnät på ett busstak. Därefter blev det utflykter i Nairobi. Ett griaffhem (något av en turistfälla). Därefter besök hos söta räddade elefantbebisar på David Sheldrick Wildlife Trusts orphant's project. Så fina!
Det blev en kontrasternas dag för på eftermiddagen besökte vi ett barnhem i Kibera som är Afrikas största slumområde. Det var verkligen slum. En kåkstad i Nairobi utanför civilisationen och utan avlopp, utan gator. Väldig misär, det fattigaste jag någonsin sett. Jag kände mig nästan hemsk som fått sådana andra förutsättningar att födas i Sverige, där det är rent och rikt. Dock var glädjen och nyfikenheten hos barnen en sådan kontrast. De sjöng fint för oss. Det var ändå jobbigt att se slummen och det kändes ändå bra att skänka en slant till barnhemmet.
Nu bär det iväg på skumpiga vägar och jag kan inte längre skriva utan att det skakar allt för mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
