torsdag 13 oktober 2011

Jag såg en kvinna på tunnelbanan

Jag såg en kvinna på tunnelbanan.

Jag tror att kvinnan heter Gun-Britt och att hon är 52 år gammal och bor i en hyresrätt i en av Stockholms södra förorter. Hon är gift sedan 29 år och har två utflugna vuxna barn.

Gun-Brittt är lite smått överviktig och har testat alla möjliga dieter som hon läst om i diverse tidningar, men det är ju alldeles för tråkigt att träna och att skippa den där bullen till kaffet. Gun Britts höjdpunkt i livet är fredagsmyset framför Idol med smågodis och lådvin med sin man. Mannen som hon knappt minns att hon en gång var förälskad i. Nu tiger han mest framför den nyinköpta stora platttvn på väggen i hyrestrean i Västertorp. Gun- Britt däremot tycker om att prata och gör det konstant utan att uppmärksamma om det är någon som lyssnar.

Gun-Britt vantrivs på sitt jobb sedan 32 år som fakturakontrollant på ett mindre företag. På jobbet är det enda roliga kaffepausen då hon kan skvallra om chefen.

Gun-Britt är egentligen rätt olycklig. Hon är olycklig eftersom barnen aldrig ringer och över mannen som hon slutat att älska men som hon stannar hos av gammal vana. På kvällarna innan Gun-Britt somnar läser hon tantsnusk och drömmer sig bort till passion och liderlig kärlek istället för verkligheten med grå vardag i en trist förort till Stockholm.

Gun-Britt finns inte på riktigt utan endast i min fantasi. Men det är roligt att fantisera fram en karaktär utifrån det lilla ögonblick man ser en människa på tunnelbanan eller i någon annan offentlig miljö.







torsdag 6 oktober 2011

Det vackra i livet

Idag har det varit fokus på det vackra i livet. Tranströmer fick årets Nobelpris, så vacker poesi. Metaforer. Jag bor i en underbart vacker stad. Varje dag cyklar jag över Västerbron och fängslas över det fina. I eftermiddags i blåst och regn men ändå så skymtade de vackra färgerna över Långholmen. Det gör gott i själen att cykla över blåsig bro istället för att trängas i den fula smutsiga stressiga tunnelbanan.

Jag upptäckte idag att jag blivit så negativ. Det har jag ingen anledning att vara, livet är framför mig och att vara i nuet är svårt men befriande. Jag vill tillbaka till mitt positiva jag. När jag är sann mot mig själv så ler jag mot världen och tror på det goda. Inte för att jag inte kan vara sur och att det är fel. Men allmän butterhet kan lätt bli en dålig vana. Den ska brytas här och nu.