Det vackra i livet

Idag har det varit fokus på det vackra i livet. Tranströmer fick årets Nobelpris, så vacker poesi. Metaforer. Jag bor i en underbart vacker stad. Varje dag cyklar jag över Västerbron och fängslas över det fina. I eftermiddags i blåst och regn men ändå så skymtade de vackra färgerna över Långholmen. Det gör gott i själen att cykla över blåsig bro istället för att trängas i den fula smutsiga stressiga tunnelbanan.

Jag upptäckte idag att jag blivit så negativ. Det har jag ingen anledning att vara, livet är framför mig och att vara i nuet är svårt men befriande. Jag vill tillbaka till mitt positiva jag. När jag är sann mot mig själv så ler jag mot världen och tror på det goda. Inte för att jag inte kan vara sur och att det är fel. Men allmän butterhet kan lätt bli en dålig vana. Den ska brytas här och nu.