Positiv i sjuksegheten

Jag är genomförkyld. Jobbade sjuk i torsdags och utnyttjade flextiden, men igår så insåg jag att det var dags att kassera in en karensdag. Känner mig betydligt bättre nu ikväll och tror jag kan jobba på måndag igen. Lite tråkigt att spendera helgen i sin lägenhet bara. Fick dock mycket trevligt fikabesök av en ung man som fyller år idag och jag orkade slänga ihop en smulpaj. Nu spenderar jag dock kvällen allena framför tvn och datorn. Men tror det är nödvändigt för att bli frisk.

Livet känns ändå bra nu! Jag har en kärlek, fin familj, vänner som hör av sig, ett jobb som jag trivs med, ett andrahandsboende ett tag till i ett trevligt område. Jag har haft tur, men jag tror inte turen kommer utan ansträngning. Kanske är det äntligen dags för utdelning efter alla år som varit en kamp mot tillvaron?

Det lider mot höst

Slutet på sommaren. Fortfarande varmt ute. Linköping till helgen. Jag har inte varit där sedan i maj, men ändå känns det inte länge sedan sist. Så bekant att åka till min uppväxts stad där jag fortfarande känner mig hemma. Tror dock det kommer kännas underligt att komma till mitt gamla hus på lördag för att tömma ett förråd. Det kändes verkligen som jag lämnade Linköping på riktigt i april, då jag tömde min lägenhet och lämnade nyckeln till andrahandshyresgästen. Jag var klar med den. Mitt liv skulle mot ett nytt mål.

Jag saknar dock min underbara fina centrala etta på 43 härliga kvadrat. Orenoverad, javisst men härliga trägolv för att inte tala om klädkammaren. Nu bor jag i en garderobsfri lägenhet, på cirka sådär 13 kvadrat mindre och har cirka 1500 kr mer i hyra. Sen tillkommer det att jag bara bor här i andrahand. Men badrummet är fräschare och gasspis är rätt schysst det med. Men jag har ändå upplevt så mycket i min gamla etta där jag bodde i över 5 år. Men det ska bli skönt ändå att ta farväl till Hunnebergsgatan. Stockholm har blivit mitt nya hem. Jag har vant mig vid att bo i Midsommarkransen. Inte fy skam det heller, med Mälaren och badmöjlighet en kvarts promenad från mig och 2 km in till Hornstull på Söder. Bilden visar en interiör från min lya i Linköping.

Nostalgi

Kände inte för att glo på Tv så skriver på min kära blogg istället. Kom på att halva detta året redan passerat. Herregud, vilket halvår! En liten resumé följer här:

- Januari. Året inleddes och istiden började i Linköping. Lämnade in uppsatsen och kammade hem ett bra betyg. Examen var ett faktum efter 4,5 års slit. Var på en intervju i Halmstad för ett jobb jag inte fick, vilket jag nu i efterhand är glad för.
- Februari. Framtidsångest, och post studenttid. Jobbade i knappt en månad extra på ett gammalt sommarjobb. Det var kallt och väderkaos med all snö. Jag fick komma på en intervju till Stockholm, till ett jobb jag inte ens sökt. Tur och kanske lite skicklighet.
- Mars. Stockholm.Kallt och snö. Bodde hos Henning och började jobba som projektanställd. Pendlade till Linköping varje helg och sökte lägenheter i huvudstaden och andrahandshyresgäster till min etta i Linköping. Var och fikade med en mycket trevlig ung man.
- April. Fick ett andrahandskontrakt i Midsommarkransen.Påsken kom och det blev flytt. Vårpromenader och pirr i magen.
- Maj. Jobb och ännu mer jobb. Roligt, lärorikt och mycket intensivt. Kände mig lycklig för livet tog en annan vändning.
- Juni. utflykt till en uppländsk sommarstuga i nordligaste Roslagen. En roddtur och en upplevelse av förälskelse. Ett senare bojkottande av den rojalistiska yran som drabbat huvudstaden då lillasyster var på besök i en hel vecka!
- Juli. Berlin, Prag och Skåne med min nyfunna kärlek! Semester och harmoni för själen.

Energitjuv

Idag så drabbades jag av en sådan där energitjuv. Ni vet en sådan människa som är otrevlig mot andra för att de har en dålig dag. Jag är medveten om att jag inte borde ta åt mig av bittra människors elaka kommentarer som förgiftar andra med sin dåliga attityd. Men allt ska man inte tåla och jag är glad att jag sa ifrån. Jag tänker bort energitjuven och hoppas innerligt att livet faktiskt i alla hänseenden snart ska få en bra vändning. Jag försöker glömma alla bekymmer jag har just nu och den osäkerhet jag känner för framtiden. Fasen jag vet ju att jag är bra, när ska jag själv kunna övertala mig själv att jag duger precis så som jag är?

En berg- och dalbana

Ibland känns verkligen livet som en berg - och dalbana av starka känslor som kommer mot mig. Men det bästa är att det alltid vänder. Jag vågar hoppa ut i okända vatten och jag klarar mig nästan alltid genom att simma upp mot ytan. Folk kan tro att jag är osäker och svag eftersom det ytligt ser ut så, men jag känner en inre styrka som jag har haft sedan barndomen. Jag har aldrig någonsin gett upp. Livet är svårt ibland, men det känns som att det är värt mödorna. För då och då kommer en glimt av lycka som gör att det svåra blåser bort.

Bilder från Skåne

Semestern känns plötsligt långt borta efter en veckas jobbande. Men här kommer lite bilder från min ledighet i Skåne(samt en dagsutflykt i Danmark).