Här kommer andra delen av min reseberättelse från min och sambons tågresa.
2/8 2014 Brasov
Rumänien
Här kommer en redogörelse för de första dagarna i Brasov som vi kom till via nattåg från Budapest. Under natten stod vi stilla på en rumänsk
station där en kvinna med mycket öststatlig stämma ropade upp
avgångar i en halvtimme. Man är rätt lättväckt när man sover på en brist i en liggvagn. Konduktören på tåget hade nog tagit sig några järn under natten,
då han såg rejält sliten ut på morgonen och vi sett honom i
restaurangvagnen kvällen innan beställandes en hel del öl.
Vi ankom till Brasov klockan 9 på morgonen. Tågstationen fick oss att undra om vi hade åkt tillbaka i tiden, då den var sliten och omodern och inte såg ut att ha renoverats sedan typ 1965. Vi köpte några brödbitar att äta till frukost och tog sedan en taxi
till vårt förbokade hotell. Vi fick som tur var checka in direkt och vårt rum
var rent och snyggt och hotellpersonalen trevlig.
Vi begav oss sedan ut till fots och hittade efter ett tag till den
gamla staden som var riktigt pittoresk med välbevarade byggnader
från medeltiden. Vi kollade in sevärdheterna, såsom den Svarta
kyrkan och Europas smalaste gata. Vi promenerade upp till en gammal
borgruin som låg högt ovanför staden med fin utsikt.
Vi åt sedan lunch på uteservering i den
gamla staden och njöt av det fina vädret och upptäckte lite mer av
staden då vi bland annat hittade kabinbanan upp till
berget ovanför Brasov. Vi sparade ock bergsbestigningen till en annan dag. På
kvällen åt vi en ganska tråkig middag på en uteservering men vi
gjorde en katt glad då den fick smaka av min fiskrätt.
Vi har sett någon enstaka tiggare i staden, men jag gissar att det
kan vara förbjudet att tigga. Rumänien verkar dock ha en växande, ganska
välbeställd medelklass med tanke på de många turister som var
rumänska i Brasov. Rumäniens största skidort ligger en mil
utanför staden så det verkar finnas en del människor som har det gott
ställt även om många är väldigt fattiga.
Som exempel på fattigdomen var utbudet i en liten mataffär, motsvarande Coop Nära i
Solna, mycket torftigt.
Idag, lördag så hade vi beställt en taxi som skulle ta oss till
slottet Bran som låg någon halvtimme utanför Brasov. Slottet
marknadsförs som Draculas slott. Vlad Tepes, den
härskare i Rumänien som är förebild för den moderna Draculamyten, hade dock inte ens bott på slottet men kan ha suttit fängslad i
fängelsehålan några dagar. Slottet såg åtminstone ut som att en vampyr hade kunnat bo där.
Slottet byggdes som en fästning på 1400-talet av saxarna som var tyskar som härskade över Transsylvanien under en lång tid. Det var
rätt turistigt i byn Bran som helt byggts om efter Draculamyten, men slottet var intressant och det användes bland annat som
sommarslott av en omtyckt drottning av Rumänien under
mellankrigstiden. Före dess användes det framför allt som en försvarsborg. Slottet ligger väldigt vackert vid foten av Karpaterna med ett dramatiskt landskap.
Det var fullt på slottet och efter att ha sett det så kollade vi runt i byn. Efter några timmar vid slottet och byn kände vi oss mycket nöjda och åkte
tillbaka med taxi till Brasov. Vi åt en sen lunch som vi fick vänta
väldigt länge på. Efter det så tog vi kabinbanan upp till berget
ovanför Brasov. Då Johan hade lite ont i foten så valde vi att
avstå vandring idag och det var tur för när vi kom upp på berget
så hörde vi åska så det blev en snabb visit men vi hann se
utsiktsplatsen med fin vy över staden. Vi tog kabinbanan ner och då
började det ösregna och vi satte oss på ett cafe vid kabinbanan för att invänta
regnet. När regnet avtagit något gick vi tillbaka till hotellet där
vi stannade för middag och besökte sedan hotellets bubbelpool.
Imorgon ska vi iväg på en dagsvandring i Karpaterna.
4/8 2014
Den bästa dagen här i Transsylvanien var igår tror jag bestämt.
Vi gjorde en dagsvandring och besteg berget Piatra Mica 1800 meter
över havet. Vi gick på en led upp med en guide vi bokat (eller
rättare sagt var det två). Berget som vi vandrade uppför var ett kalkstensberg så för att nå
toppen var det bitvis svår terräng och det var rätt brant uppför
och även nedför tillbaka till dalen. Vi åt lunch vid en
trevlig stuga där boskap och fåraherdar gick nedanför. På natten kunde man
i stugan, om man hade tur, få syn på björn. Vi var dock där mitt på
dagen så ingen björn eller varg visade sig. Jag fick stor lust att
vandra mer då det var en härlig dag. Vi hade tur som slapp regn och
åska som är vanligt förekommande vid bergen i Rumänien under
sommaren.
När vi efter en brant stigning kom upp till toppen så var det en
fantastisk utsikt. Det var väl värt mödan. Vi gick sedan nedför
en skogsstig där rötterna var väldigt hala så jag slant och satte
mig på backen, men det gick bra. Naturen vid Piatra Mica vid
nationalparken vi besökte var väldigt varierad med allt från
granskog, bokskog till ängsnatur. Herdarna slår gräset för hand med lie
så det är fin vegetation av ängsblommor. När vi vandrade tillbaka
till byn Zarnesti, som vår vandring utgick från, så fick vi också
syn på det vanliga färdmedlet för rumänska bönder, häst och
vagn. Vi åkte sedan tillbaka till Brasov, skönt trötta efter en
härlig dag i bergen.
Idag så hade vi bokat en resa, eller rättare sagt en dagstur till
den lilla staden Sigisohara och byn Viscri. Vi
åkte med bolaget ”Dracula-tours”. Först åkte vi till den medeltida staden
Sigisohara, som byggts av saxarna, det tyska folk som styrde
Transsylvanien under lång tid. Staden är mycket välbevarad och den enda medeltida stadskärna där
alla byggnader fortfarande använts till vad de byggts för, såsom kyrka, skola
och så vidare. Staden lockar med att den sägs vara Draculas
födelsestad då Vlad Tepes far sägs ha bott i ett av husen i staden
under tiden för sonens födelse. Vi besökte det huset och rummet där Dracula sägs ha fötts. Där låg en man i en kista som skrämde oss. Rummet var en riktigt turistfälla men staden var väldigt fin.
På vägen tillbaka till Brasov så stannade vi till vid den lilla
byn Viscri som är känd för att prins Charles av England har köpt
ett hus i byn. Det var en fin liten by med
välbevarade byggnader. I byn fanns också en kyrka byggd som ett
fort. Men tyvärr kunde vi bara se utsidan då kyrkan var stängt för
besökare på måndagar.
På vägen vi åkte på, en 90-väg, så såg vi bönder som åkte med
häst- och vagn. Det var inte tillåtet
enligt guiden, men många brydde sig inte om förbudet ute på
landsbygden. Det var en märklig syn att mitt bland alla bilar se hästkärror vid vägkanten.
Vi hade sedan en lugn eftermiddag och kväll i Brasov och imorgon kväll tar vi nattåget tillbaka till Budapest.