Long time no see

Oj, min blogg har verkligen inte varit prioriterad det senaste halvåret men här kommer ett litet livstecken.

Jag förde ikväll över bilder från min kamera som legat ganska oanvänd sedan jag alltmer använder min telefon som kamera. Jag älskar att promenera runt Vinterviken som ligger en kvarts promenad från mig. Se ovan hur vackert det var där en mild höstsöndag i slutet av oktober när kameran var med som sällskap.

Kulturella veckor

De senaste två veckorna har varit intensiva i kulturens tecken. Jag har avslutat min kurs i improvisationsteater (snyft), gått på helgkurs i improviserat skrivande förra helgen, sett många bra filmer på Stockholms filmfestival samt två bra spelningar (Fleet Foxes och Justin Townes Earle).

Jag tror att ha mycket att göra är bästa boten mot novembermörkret. Nu när nästa vecka är mindre intensiv känner jag nästan en tomhet.

Tankar om livet

Jag tänker på att vi människor till mångt och mycket kan styra hur vi förhåller oss till händelser vi inte själva kan påverka, men att vi aldrig hur gärna vi vill kan ändra på en annan människa. På något sätt är det skrämmande men också trösterikt att vi inte kan det. Det innebär motsatsvis att ingen annan utan att göra våld på min integritet kan ändra på mig om jag inte vill det.

Jag känner att jag denna höst lärt mig så otroligt mycket av livet och att jag äntligen vågar riskera att det kan ge törnar, men att jag genom krisen utvecklas som människa. Jag ser fram mot så många händelser imorgon kväll, till helgen och i kommande vecka. Jag kommer att få utlopp för min kreativitet, följa mina intressen och umgås med några av de jag verkligen tycker om. Jag tror att jag äntligen börjat fokusera på att verkligen leva istället för att överleva.

Jag såg en kvinna på tunnelbanan

Jag såg en kvinna på tunnelbanan.

Jag tror att kvinnan heter Gun-Britt och att hon är 52 år gammal och bor i en hyresrätt i en av Stockholms södra förorter. Hon är gift sedan 29 år och har två utflugna vuxna barn.

Gun-Brittt är lite smått överviktig och har testat alla möjliga dieter som hon läst om i diverse tidningar, men det är ju alldeles för tråkigt att träna och att skippa den där bullen till kaffet. Gun Britts höjdpunkt i livet är fredagsmyset framför Idol med smågodis och lådvin med sin man. Mannen som hon knappt minns att hon en gång var förälskad i. Nu tiger han mest framför den nyinköpta stora platttvn på väggen i hyrestrean i Västertorp. Gun- Britt däremot tycker om att prata och gör det konstant utan att uppmärksamma om det är någon som lyssnar.

Gun-Britt vantrivs på sitt jobb sedan 32 år som fakturakontrollant på ett mindre företag. På jobbet är det enda roliga kaffepausen då hon kan skvallra om chefen.

Gun-Britt är egentligen rätt olycklig. Hon är olycklig eftersom barnen aldrig ringer och över mannen som hon slutat att älska men som hon stannar hos av gammal vana. På kvällarna innan Gun-Britt somnar läser hon tantsnusk och drömmer sig bort till passion och liderlig kärlek istället för verkligheten med grå vardag i en trist förort till Stockholm.

Gun-Britt finns inte på riktigt utan endast i min fantasi. Men det är roligt att fantisera fram en karaktär utifrån det lilla ögonblick man ser en människa på tunnelbanan eller i någon annan offentlig miljö.

Det vackra i livet

Idag har det varit fokus på det vackra i livet. Tranströmer fick årets Nobelpris, så vacker poesi. Metaforer. Jag bor i en underbart vacker stad. Varje dag cyklar jag över Västerbron och fängslas över det fina. I eftermiddags i blåst och regn men ändå så skymtade de vackra färgerna över Långholmen. Det gör gott i själen att cykla över blåsig bro istället för att trängas i den fula smutsiga stressiga tunnelbanan.

Jag upptäckte idag att jag blivit så negativ. Det har jag ingen anledning att vara, livet är framför mig och att vara i nuet är svårt men befriande. Jag vill tillbaka till mitt positiva jag. När jag är sann mot mig själv så ler jag mot världen och tror på det goda. Inte för att jag inte kan vara sur och att det är fel. Men allmän butterhet kan lätt bli en dålig vana. Den ska brytas här och nu.

Improvisationsteater och medveten närvaro

Denna höst har jag upptäckt medveten närvaro och återuppväckt mitt teaterintresse. Har börjat en kurs i improvisationsteater och det är jätteroligt. Jag är egentligen falsk nybörjare för var med i en teatergrupp som höll på mycket med improvisation när jag var 14 -15 år. Det var en rolig tid och jag utvecklades mycket som person genom de fantastiskt engagerade teaterledarna. Det har hänt en del i mig de senaste tretton åren upptäckte jag när jag återigen improviserade efter år i dvala. Jag känner att jag vågar ge mer av mig själv på kursen jag går nu än vad jag vågade då jag var tonåring med lätt social ångest.

Nästa vecka ska jag börja en skrivarkurs. Jag tycker om att få utlopp för min fantasi och kreativitet. Det hjälper mig att fokusera på nuet att skapa något utifrån de idéer jag har inom mig.

Tankar efter att IKEA-katalogen dimpt ner i brevlådan

Idag fick jag IKEA-katalogen hemskickad adresserad till min brevlåda. Känner mig inte särskilt lockad att besöka möbeljätten efter att ha sett ett inslag på Aktuellt igår om nya upptäckter i Kamprads nazistförflutna. Riktigt obehagligt hur den mannen ses som folklig. Att ha varit aktiv nazist efter 1945 är inget som jag tycker kan ses som en ungdomssynd. Speciellt inte när Ingvar Kamprad, enligt uppgifter till Aktuellt, haft nära kontakt med den svenska fasciströrelsens fader Per Engdahl fram tills dennes död. I Aktuelltinslaget hördes Kamprad hylla denna Engdahl som en stor man i en telefonintervju inspelad för ett år sedan. Mycket obehagligt.

Tiden som passerar

Ibland tänker jag på att tid upplevs så olika beroende vilka händelser som sker. I dagarna är det tre år sedan jag åkte som utbytesstudent till Nancy i Frankrike under en av mina sista terminer vid universitet. Det känns betydligt längre tillbaka än så. Det är som en annan värld. Bara 2009 känns väldigt långt borta. Kanske beror det på att jag inte längre är student utan jobbar och att det livet är annorlunda. Det handlar också om min inre utveckling, att jag tagit ett beslut att förändra negativa tankemönster som jag bär på och som jag kan och vill förändra. Jag förändrar min inställning för att kunna leva ett rikare liv. Med rikedom menar jag inte mer pengar utan ett liv med mer kärlek och med mindre oro. Det förklarar inte att tiden känns annorlunda från år till år, från dag till dag och minut från minut men det förklarar kanske något att 2008 känns längre tillbaka än vad år 2005 gjorde år 2008.

Jag tycker om att bli äldre, det är så mycket lättare att vara Anna 27 år än Anna 20 år. Livet har inte blivit mindre komplicerat, snarare tvärtom. Dock har jag blivit tryggare i mig själv och mer säker på vad jag har för mål med mitt liv. Det gör inte framtiden mer oviss men det gör att jag oroar mig mindre för det som jag inte alls kan styra över.

Fint skyltfönster i Midsommarkransen

Jag har tyvärr aldrig varit inne i denna lilla vintagebutik med begränsade öppettider som ligger ett stenkast från mitt hus och vars skyltfönster syns på bilden. Jag tycker dock att skyltfönstret är helt fantastiskt arrangerat med 50-talskänsla. Bilden blev rätt rolig där jag också syns som spegelbild med mobilen i fotoläge.

Regnsmatter och augustimörker

Regnet smattrar mot fönsterrutan och det är fredagskväll i slutet av augusti. Jag tycker att sommaren 2011 har varit till största delen en helt fantastisk sommar. Min sommar har innehållit mycket glädje, en hel del längtan, saknad, förväntningar, Båstad, Domsten, en underbar vecka med regn i en stuga utanför Kristianstad, kärlek, lite oro, en stor dos av förälskelse, nya bekantskaper, fin familj, vänskap, ärr från en sorg, en hel del regn men också lite sol. Nu är vardagen tillbaka i Stockholm och jag hoppas på en fin höst på alla sätt.

Medveten närvaro

"Att vara medvetet närvarande i sitt liv är således att kunna ta tillvara det som händer. Det är att kunna styra sig själv i den riktning man önskar, i stället för att styras av slumpen, omständigheterna eller andra människor. Det är att kunna vara flexibel och göra det som behövs i livets olika skeden. Det är att kunna delta i det som sker och vara fullt närvarande i nuet. Det är att vara medveten om sina möjligheter att påverka sitt liv, men också att veta vad som inte går att påverka. Det är att veta vart du är på väg.

Det är att veta vem som bestämmer i ditt liv".

Citatet ovan är från en bok jag sträckläste igår, Vem är det som bestämmer i ditt liv? - Om medveten närvaro av psykiatrikern Åsa Nilsonne. Boken fick mig att bättre förstå varför jag beter mig som jag gör och hur jag kan öva mig på att bli mer medvetet närvarande i mitt liv.

Mål för hösten

Jag har ägnat någon timme av söndagen till att skriva ner mål jag har för hösten. Så skönt att få nedskrivet sina tankar och funderingar så det blir mindre ältande. Ett av målen jag har för att må bra nu när vi går mot mörkare tider är att motionera mer. Det finns inget som rensar oro så bra som att träna hårt fysiskt. Så nu ska joggingskorna fram och konditionen hostas upp för lite träning längs Vinterviken. En lagom sysselsättning en mulen söndagseftermiddag som denna.

Vacker solnedgång

Jag tröttnar aldrig på solnedgången över Öresund. Denna bild är från juli 2011.

Växlande molnighet

Jag har inte slutat blogga men jag har några välbehövliga veckors semester med mycket vila och umgänge med nära och kära. Trots växlande molnighet är denna sommar helt fantastisk. Jag känner mig lycklig och njuter av de små tingen.

Hundvakt

I helgen var jag hundvakt och hade en väldigt lugn men avkopplande midsommarhelg i ett dött Linköping. En trevlig promenad till Gamla Linköping samt stopp i Norrköping hos min storebror på vägen hem var helgens höjdpunkter. Härligt att kunna hjälpa sina nära och kära.

Vändpunkt

Vilken vändning mitt liv tagit den senaste månaden! Jag är lycklig, men förvånad. Jag börjar känna mig hemma med mitt liv. Jag känner att jag är värd all glädje just nu efter att jag blev så bränd i vintras. Jag tror ändå den olyckliga tiden lärde mig mycket om mig själv och hur jag vill leva mitt liv.

Vilken sommarhelg!

Mycket sommarprat men jag har haft en somrig långhelg vid havet. Såhär härligt är det att vila under vandring på Bjärehalvön!

Försmak av sommar

Det grönskar och syrénerna blommar för fullt i Midsommarkransen. Det är så vackert så här års och vintern och den hemska vårvintern känns långt borta. Försommaren måste vara den vackraste tiden på året! Det doftar så gott ute och det ligger en förväntan i luften inför sommarlov och semestrar. Människor lever upp igen och det dricks rosévin på stans alla uteserveringar och parker. Imorgon är det juni och då är det sommar på riktigt! Till råga på allt långhelg för min del! Härligt!

Försommar

Det är försommar insåg jag idag när jag såg att kantanjeträden börjat blomma ut och syrenerna blommar för fullt i Stockholm. Naturen är så fantastisk vacker igen och jag längtar till den riktiga sommaren! En liten glimt av sommar blir det förhoppningsvis om 1,5 vecka då jag beger mig till Båstad för lite minisemester över Kristi Himmelsfärdshelgen. Lite dagsvandringsturer på Skåneleden står bland annat på schemat. Bilden visar hur härligt det var det för min systers hund Nova att lägga sig mitt i lövskogen under en julipromenad på Skåneleden mellan Båstad och Hovs hallar förra sommaren.

Lycka

Strax före påsk bestämde jag mig för att min lycka beror på hur jag förhåller mig till livet och inte hur andra människor förhåller sig till mig. Det är den bästa insikten jag fått, för jag börjar känna glädje och tycker att livet faktiskt bara blivit bättre sen jag fattade beslutet.

Jag är nyfiken på livet och vad som väntar bakom hörnet och jag är övertygad om att det blir bra och fantastiskt på alla möjliga sätt. Jag känner mig starkare än på länge och börjar äntligen att känna mig hemma med mig själv och den jag är.

Härlig vårhelg i Östergötland

Jag har haft en fantastisk helg i Östergötland med systerhäng, långpromenader i grönskande majblomning, fika med gammal vän och födelsedagskalas för bror Olle med hela familjen samlad. Batterierna är verkligen laddade efter härlig helg med fina människor och bra väder.

Påskhelg i sommarvärme

Underbar påskhelg i sommarvärme! Jag har haft det fantastiskt och fått välbehövlig energi för intensiva veckor innan nästa längre ledighet.

Påskvecka

Så är snart de ökända oxveckorna slut och så mycket jag behöver ledighet nu efter en omtumlande vårvinter.

Bilden är på mig från en påsk för några år sen som måste ha infallit betydligt tidigare än årets. Ingen vinterkappa lär det bli i år när det vankas mellan 15 -20 grader och sol. Vad jag ska njuta, jobba i trädgården, äta gott, frossa godis och umgås med delar av min underbara familj.

Promenad i mitt område

I Stockholm äter lattepappor på thaikiosk, 2011 års korvmoj.
Aspudden, min grannförort.


Våren har kommit utanför mitt fönster.

Här kommer lite bilder fotade med min telefon från en blåsig men på sina håll solig promenad i mitt närområde.

Jag kan endast ta ansvar för mitt eget liv

Jag funderar på om jag ska planera in något trevligt framöver. Jag orkar inte grotta ner mig i min egen olycka längre, utan livet väntar utanför dörren. Svårt dock att släppa det faktum att jag plötsligt blev lämnad av den som jag trodde var den rätte. Nu har dock en hel månad gått och inget kommer att bli som förut, men allt kommer att bli bättre för mig. Som en klok person som står mig nära sa:" du kan inte bli ett offer utan du ska se det som en vändning ". Så jag tar mitt offerjag och slänger det i papperskorgen. Nu är det Jag som gäller och mitt liv och det ska vändas. Jag kan inte bestämma över en annan människas handlingar men jag kan bestämma över mina.

Jag stannar upp och låter livet bara vara för det har hänt så mycket det sista året och nu ska jag gå tillbaka och bygga upp mitt eget liv igen. Det känns hoppfullt och jag känner att det starka inom mig tar över. För jag har aldrig någonsin i hela mitt liv gett upp och jag har trots rädslan för ensamheten alltid varit en självständig person som trivs med att vara själv när jag själv väljer det.

Vår i fönstret

Mamma har varit på besök i helgen. Kändes väldigt tomt när hon åkte. De var länge sen jag hade så trevligt som denna helgen. Känner mig avkopplad och nästan som mitt gamla jag igen. Efter att mamma åkt i förmiddags promenerade jag till en blomsteraffär runt hörnet och köpte bland annat denna söta pelargon. Det utlovade solskenet har inte dykt upp ännu, men våren har ändå kommit in i mina fönster..

Test från telefon

Ny telefon

Jag har köpt en ny telefon så nu är jag en iphoneägare två år efter alla andra, men bättre sent än aldrig. Jag är väldigt trött efter tre intensiva veckor med känslostormar så det är rätt skönt med en helg utan särskilt många planer och måsten.

Det känns som om det är lördag hela tiden, veckorna går fort. Jag längtar till nästa fredag då min mamma kommer på besök. Ett mycket efterlängtat besök, trots att det bra gått en månad sen jag hälsade på mamma så känns det som alldeles för lång tid sen vi sågs.

Sol i mörkret

Idag sken solen i ansiktet och för första gången detta år flockades vinterbleka stockholmare på uteserveringarna runt Medborgarplatsen. Jag var inte en av dem utan jag och min bror gick till Kolgrillen och luktade inbränt istället. Jag är hemma ensam ikväll och jag har lite svårt för ensamma lördagskvällar. Men jag hyrde en film och ska se den och sedan sova. Jag tror jag behöver sova ikapp snart två veckors förlorad sömn.

Livet har varit hårt mot mig de senaste två veckorna, men jag hoppas på en ljusning. Ibland så tar livet svängar man inte själv kan bestämma över utan att andra människors väl blir ens öde. Men jag har ett ansvar för mitt liv och för att leva det fullt ut.

Perspektiv

Ser på Agenda och tänker att jag inte kan klaga med tanke på situationen i Japan med tsunami, jordbävning och kärnkraftsolyckor. Det är då man inser att livet är värdefullt och att vi har det bra här i Sverige långt borta från naturkatastrofer i ett av världens rikaste och renaste länder. Det ger perspektiv på tillvaron.

fin låt

http://www.youtube.com/watch?v=kSHQDqkq0h0

Nära och kära

Jag är lyckligt lottad, när jag är ledsen eller glad kan jag alltid ringa min mamma. Det är så skönt att veta att vad som än händer finns hon där med sina stöttande ord. Jag har tur som har en familj som jag står så nära. Det är skönt att det finns människor som känt mig hela livet och som älskar mig precis för den jag är. Jag har haft några hemska dagar, men det är en lättnad att veta att det finns några som känt mig i stort sett hela mitt liv och som jag alltid kan höra av mig till, i sorg såsom glädje.

Jag har precis bokat biljett till min syster i Linköping och på fredagkväll kommer jag få hundmys, trevlig middag med syster och trevligt prat med två väldigt kloka personer. Ett välbekant avbrott från min nuvarande sorgsna sinnesstämning. Livet är verkligen som en berg -och dalbana ibland. Oberäkneligt, sårande och fruktansvärt förtvivlat när det inte alltid blir som man tänkt sig och relationer inte håller som man önskat. Trots det så vet jag att de svåra stunderna är värda att uthärda, för när man minst anar det kommer lyckan tillbaka. Så jag letar inte efter den utan låter min besvikelse få ta sin tid och tids nog kommer det att kännas bra igen.

Utsikt från Torekovs Warmbadhus

fin utsikt från lördagens besök på Torekovs Warmbadhus. Tyvärr var jag väldigt förkyld så jag fick ta ett örtbad istället för tångbad med massage som mamma tog. Jag tror dock att örtbadet piggade upp lite.

Båstadsbesök

Jag är hemma hos mamma i en hennes lilla mysiga tvåa i Båstad. Genomförkyld är jag, men glad för fem timmars tågresa gick faktiskt på räls. Jag hoppas tillfriskna något under helgen. Det känns som om våren kommit längre här nere eftersom snön är borta. Vårkänslor får jag dock när jag tittar på mammas fina blommande citrusträd i fönstret. Vad jag längtar efter våren, till långa ljusa kvällar och skimrande lycka. I alla fall inbillar jag mig att livet blir lättare när det inte är minusgrader och ständigt mörker runt omkring mig.

Vinterpromenad

Isen ligger på Mälaren och i helgen tog jag två härliga promenader, en längs Hägerstensidan av Vinterviken i lördags och en promenad med isvandring längs och på Årstaviken tidigare idag. Finns det något härligare än när februarisolen titar fram och värmer trots att temperaturen är nere på minus tio? Stockholm är härligt vacker i isig vinterskrud!

Jag måste köpa nya batterier till kameran så att det kommer upp lite bilder här, under tiden delar jag med mig av en bild från varmare tider. Jag tror det var åska i luften när jag knäppte denna bild vid Norra Bryggan i Domsten en sommardag år 2009.

Hur blir man pysslig?

Jag läser bloggar med helpyssliga bloggare som bakar, syr och inreder fint och som samtidigt tänker budget och eko. Måste få lite inspiration själv. Jag gillar att baka men hur orkar folk efter jobbet, när de jobbar heltid? Själv orkar jag knappt något efter en arbetsdag, mer än att handla, laga mat och ibland titta förbi Friskis. Kanske är det planering som är a och o?

Torpet det står kvar?

När jag var barn tyckte jag det var rätt tråkigt att åka ut till vårt lilla torpställe mitt ute i Hålavedens urskog utanför Tranås på gränsen mellan Småland och Östergötland. Även om jag nog ändå tyckte om att vara där när vi väl kommit fram efter den cirka 45 minuters bilresan från Linköping på snåriga grusvägar. För på torpet var det tystnad och det var vi(min familj) och skogen och jag vet inget vackrare än riktig fin gammal skog med porlande bäckar om våren. I bäckarna lekte jag och min lillasyster under vårens första torputfärd i våra förhatliga begagnade Graningekängor. Gick man upp några hundra meter från bäckarna kom man ut på landsvägen som ledde till den lilla samhället som hade en liten lanthandel med 50-talskänsla som varade fram tils affärens nedläggning i mitten av 90-talet.

Jag tror att jag kom att tänka på torpet eftersom jag i helgen råkade hamna i en fotogenslampsaffär på Götgatan i Stockholm. Fotogenlampor förknippar jag nämligen med min barndoms torpsomrar eftersom vi varken hade el eller rinnande vatten i stugan. När jag blundar ser jag så väl hur det såg ut i torptrakterna. Konstigt hur minnet fungerar ibland. Jag undrar om torpet står kvar? Om det bebos av nya sommargäster eller om trädgården och den gamla stugan förfallit helt och hållet?

Längtan till sommaren

Denna bild får mig att längta till sommaren.

Filmtips

Jag såg King's Speach på bio igår kväll och den var helt fantastisk, vacker och gripande! Filmen handlar om den nuvarande drottningen av Englands far, prins Albert som blir kung mot sin vilja då hans äldre bror abdikerar från tronen år 1936. Ett nytt världskrig håller på att bryta ut och den nya kungen måste tala till folket. Svårigheterna är att Albert av familjen kallad Bertie har ett problem och det är att han stammar grovt och därmed inte kan hålla tal offentligt. Hans handikapp leder till möten med en kontroversiell talpedagog som hans hustru letat upp. Colin Firth är fantastisk i rollen och för alla som liksom mig älskar brittiska kostymdramer är detta ett måste att se!

Mot bättre tider

Jag känner mig piggare. Jag tror att det beror på att ljuset börjar återvända och att solen faktiskt är uppe klockan 8 på morgonen numer. Tänk att snart är det ljusa kvällar också efter jobbets slut. Jag längtar så, efter mer energi och vårkänslor. Även om våren förmodligen dröjer, är det ljuset jag längtar mest efter. Jag vill börja cykla och få dagsljus så jag får mer ork. Jag känner att livet börjar här och nu. Att kunna njuta av nuet och uppskatta livets små glädjeämnen kanske är receptet på lycka? Jag tror det och jag känner att livet bara har blivit enklare. Kanske borde jag inte ha åldersångest när min självkänsla växt för varje levnadsår efter min 23-årsdag.

Saker som upplevs annorlunda nu än då

Jag var med om en sak idag som jag brukade göra när jag var 17 år och det kändes så annorlunda idag. Jag kände verkligen att tio år har gett en viss mognad hos mig, om inte annat så en viss livserfarenhet. Det kändes fantastiskt. Livet är fruktansvärt ibland, men också så spännande härligt. Kanske är det förmågan att kunna leva i nuet och bara vara utan att förklara som gör att vi människor klarar svåra saker?

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Jag vet bara hur gärna jag vill att det sista dygnet bara ska försvinna och att jag ska vakna upp ur mardrömmen. Jag vill inte skriva varför här. Men ibland blir man bara chockad, ledsen och kränkt.

Lite tankar

Jag läser upprörs, och förfasas. Vill folk verkligen ha detta? Sveriges ekonomi i topp, javisst men vi har dyr mat, höga hyror och har i visst i snitt skulder på i genomsnitt två mille per hushåll. Vi har en värdelös regering med en Reinfeldt som allt mer börjar få storhetsvansinne a la Göran Persson. En opposition som är nästan lika kass och till råga på allt sitter det tjugo rasister i Riksdagen. Jag såg dokumentären om deras 100 första dagar i Riksdagen. Utan något direkt inflytande än så länge som tur är. Det enda argument de kommer med är att kasta ut alla invandrare så kan det bli guld och gröna skogar för de kvarvarande "äkta" svenskarna. Det ger mig rysningar att höra på deras trångsynta, fruktansvärda människosyn. Men bra de avslöjar sig så att folk ser att de verkligen inte är något annat än ett riktigt odemokratiskt brunt parti med arga, hatiska unga män som företrädare.

Tystlåten idealist?

Gjorde ett personlighetstest på Internet och tyckte detta stämde bra, förutom mitt yrkesval. Men yrkesvalet är ju inte endast personlighet, utan också intresse.


Din personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Träningskort och längtan till våren

Träningskortet är inhandlat och jag ser nu att alla bokningsbara platser på gymmet nära mig är bokade till imorgon! Folk måste verkligen liksom jag vilja träna bort svullenhet från jul - och nyår. Jag ska kolla om det finns plats på ett gym närmare jobbet. För jag tänker bli stark igen! finns ingenting som egentligen hjälper så bra mot allmän nedstämdhet såsom fysisk aktivitet och allra helst lite frisk luft på det. Så fort snön och halkan är borta är det jag som ska ta mig lunkandens runt Årstaviken. Helt plötsligt tror jag att jag lägger ner skidinköp och hoppas på vår! Underbara, efterlängtande ljusa kvällar då jag ska promenera runt Mälarens Årstavik och Vintervik.

Terrakottautställning på en ledig torsdag

idag var det trettondag jul, en skön ledig dag då det snöat en massa blötsnö på Stockholms gator. Dagen innehöll en välbehövlig sovmorgon och ett trevligt premiärbesök på Östasiatiska museet för att se Terrakottautställningen med figurer från Kinas terrakottaarmé. Helt ok utställning om än något dyr entré för det lilla man fick se. Sen blev det tidig middag i Gamla Stan med alldeles för dyr nota, men rätt trevligt att vara turist i sin egen stad! Vi hade tänkt köpa skidor i helgen också men allt i vettig prisklass verkar tyvärr utsålt. Eventuellt skulle det komma in nya skidor i veckan så vi får titta mer. Vintern ser ju att stanna så det blir nog mer tid för skidor om det blir ett köp.

Ålderskris?

Jag köpte Amelia. Skyller på ålderskris. En Veckorevyn för 30-åringar. Lite bantningstips, kroppsbilaga med tips om ännu mer bantning + hollywoodträning, platsikkirurgi + tarmsköljning. Därtill en snyftartikel om någon bortgift tioåring i burka i Jemen. Är det sånt som säljer? Det var sista gången jag köpte den tidningen, som inte förändrats ett dugg sen jag tjuvläste min mammas av väninna skänkta som 12-åring.