Jag kan endast ta ansvar för mitt eget liv

Jag funderar på om jag ska planera in något trevligt framöver. Jag orkar inte grotta ner mig i min egen olycka längre, utan livet väntar utanför dörren. Svårt dock att släppa det faktum att jag plötsligt blev lämnad av den som jag trodde var den rätte. Nu har dock en hel månad gått och inget kommer att bli som förut, men allt kommer att bli bättre för mig. Som en klok person som står mig nära sa:" du kan inte bli ett offer utan du ska se det som en vändning ". Så jag tar mitt offerjag och slänger det i papperskorgen. Nu är det Jag som gäller och mitt liv och det ska vändas. Jag kan inte bestämma över en annan människas handlingar men jag kan bestämma över mina.

Jag stannar upp och låter livet bara vara för det har hänt så mycket det sista året och nu ska jag gå tillbaka och bygga upp mitt eget liv igen. Det känns hoppfullt och jag känner att det starka inom mig tar över. För jag har aldrig någonsin i hela mitt liv gett upp och jag har trots rädslan för ensamheten alltid varit en självständig person som trivs med att vara själv när jag själv väljer det.