La tour du Mont Blanc del 4, avslutning i Chamonix med åttondelsfinal i fotboll

Efter frukosten gav vi oss iväg och det var varmt och det hade slutat regna. Kunde det gå att ha mer tur med vädret? Vi sprang ett par kilometer på en skogsväg och till slut kom vi till vatten och en bro och nu skulle vi komma uppför ett berg igen och vi delade in oss i två grupper och jag valde den snabbare. Vi skulle ta oss lite högre än den vanliga leden för att slippa en del stigningar. Det var nu ren vandring och en del klippklättring. Det var en fin utsikt när vi väl kom upp på höjden. Vi fick gå över några snöfält och det var återigen varmt.

 Till slut såg vi då höjden och ovanför när molnen skingrades mötte vi vyn av Mont Blanc och vi lämnade Schweiz och kom in i Frankrike. Det är sällsynt att få syn på toppen av Mont Blanc som oftast är täckt av moln, men det blev ett fotostopp innan det blev nedförslöpning som gick undan jämfört med dagens tidigare vandring. 

Till slut kom vi till ett liftsystem där vi sen sprang nedför en mer skogbetonad brant stig med rötter och det var svårt och mina lår brände, men jag lyckades att inte ramla. Vi stannade vid en rastplats för en snabb lunch, fotbollsfansen var ivriga att komma iväg och jag tyckte det var en utmaning att det gick lite fortare. Vi skulle efter lunch uppför ett till berg och det var varmt, och uppförsbacken hade beskrivits av en ledare som Mordors trappor när han hade sprungit ett av ultramaraton i trakterna något år tidigare och det låg lite sanning i det påståendet. Lunchen kändes i halsen på väg upp bokstavligen talat och benen fick arbeta. När jag trodde vi var uppe väntade ytterligare höjdmeter upp. Sen kom dock böljande löpning, lite upp och ned innan vi kom till ett liftsystem igen och nu var det bara nedför som gällde. Det var cirka 6- 7 kilometer kvar, men nästan enbart nedförslöpning till Chamonix och det kändes skönt efter den långa vandringen uppför efter lunchpausen.

30 meter innan avspark i matchen var vi framme i Chamonix. Glada och lyckliga skålade vi i mousserande som följebilen kommit med. Det blev en väldigt snabb dusch på hotellrummet för mig och 16.00 prick satt jag vid en bar och tittade fotboll, som inte är mitt största intresse precis men det var så roligt att målet hade nåtts. Det gick bra för Sverige också och efter matchen blev det lite vila innan en middag väntade på en trevlig restaurang där det dock tog väldigt lång tid att få mat för en hungrig bergslöpare. Regnet kom på kvällen och inte en enda droppe hade kommit på dagarna under veckan som varit. Jag somnade sedan gott, trött av intryck och lite vemodig känsla för nästa dag var den sista och det skulle då bli hemfärd. 

Sista dagen innehöll strosande i Chamonix om bjöd på 30-gradig värme och strålande sol. Vi kom sen iväg till flyget, på kvällen som planerat och lyckades flyga från Geneve denna gång men blev lite försenade på grund av åskväder i Europa. Bytesplanet väntade turligt nog i Köpenhamn och vid 01, endast 50 minuter försenad var jag framme på Arlanda. Det blev sen en av de snabbaste taxiresorna jag gjort hem genom ett trafiktomt Stockholm och jag somnade i min egen säng, trött och med många glada minnen från en fantastisk resa. 

La tour du Mont Blanc del 3 från Italien till Schweiz

På morgonen efter frukost började återigen en dag med alpluft och vandring varvad med löpning. Vi började turen med en rejäl stigning uppför. Det var ett dramatiskt landskap med flera glaciärtoppar som mötte oss. Till slut var vi då uppe vid toppen och ledens högsta punkt, även om vi gått lite utanför den några dagar tidigare och varit 100 mindre högre upp. Efter lite fotostopp och energipåfyllning så började vi springa nedför och så roligt det var! Det var som att vara barn på nytt. Till slut började jag se kor och höra alpklockornas ljud från kossorna. Vi stannade lite vid en station innan vi begav oss ned ännu mer mot dalen och det blev en stunds lite tråkig asfaltslöpning, innan ett skogsparti och sen var vi framme vid lunchpausen. Skugga och en baguette var precis vad jag behövde. 

Det var en varm dag och efter lunch började vi springa på skogsstigar som böljade och det blev mycket löpning och vi sprang igenom några byar med gulliga hus innan vi sen sista biten fick vandra uppåt. Målet blev sjön och samhället Lac de Champex och där hoppade vi direkt i vattnet. Så underbart att bada efter löpturen och det var inte alls kallt. Det blev en stunds häng vid vattnet och ett till bad för mig där med chips och öl, godis och annan snacks. Fantastisk service att resa med Team Nordic Trail. På kvällen bodde vi på ett fint hotell med panoramavy mot 2 dalar. Det kan vara något av det finaste ställe jag bott på med en sådan fantastisk utsikt som inte gick att göra rättvisa på bild. Benen kändes inte så trötta som de kunde ha varit efter tre mil och många vackra intryck. På kvällen blev det återigen en fin middag och sen somnade jag gott på 1470 meters höjd över havet. Dagen därpå var vilodag och sovmorgon med endast 15 kilometers löpning. 

Det var skönt med en lugn morgon och jag kände mig rätt trött av alla intryck, av att vara social hela tiden och av den fysiska ansträngningen. Livet hemma var långt borta och det var en skön känsla att vara slut i kroppen. Efter några knappa kilometers löning på skogsvägar kom stigningen uppför, det blev svettigt då solen gassade och det var blött på några ställen från bäckar och det gick uppför. Rinnande av svett slut kom vi upptill ett gulligt ställe vid en tjurhage, Bovine där vi åt lunch. Tjurarna var snällare än kor jag mött på dagsvandringar i Skåne så det gick bra och de höll sig borta från uteserververingen. Efter lunch var det några som tog sig upp ytterligare några meter till den riktiga toppen, men jag kände mig trött och sprang istället ned direkt och det var rolig teknisk nedförslöpning som gick långsamt för mig men så fort det blev enklare kände jag att mina ben ändå tränat för att springa långt detta år och då gick det undan. 

Till slut kom vi fram till vårt vandrarhem för natten, där vi som vanligt fick after run och kunde stoppa fötterna i ett fotbad vid en brunn. Efter ett tag kom de som tagit sig upp för toppen också ned och det blev ett trevligt häng. Vi åt senare på kvällen en enkel middag där vi som hungriga löpare fick påfyllning av förrättsoppan och brödet. Det smakar alltid så gott med mat när man varit ute hela dagen. På natten hade jag tur att få dela rum med endast två andra tjejer då sovsalen inte räckte till oss alla. Men precis innan läggdags började det mullra från bergen och på natten hade jag svårt att somna då jag såg blixtar och hörde åskan gå runt i benen. Hur skulle den sista dagen med 3 mil och många höjdmetrar och tidig uppstigning för att ha chans att hinna till åttondelsfinalen i fotboll gå med ett sådant väder? Tankarna snurrade och jag hade lite svårt att somna trots att jag var så trött.

Till slut måste jag ha somnat ändå för jag vaknade av att mina rumskamrater höll på att dona med sin packning. Det regnade och det blev frukost. Sen gav vi oss av mot vår sista dag på la tour du Mont Blanc. 

La tour du Mont Blanc del 2 Från Frankrike in i Italien

Efter en natt i sovsal åt vi frukost och begav oss sedan ut på leden igen som gick uppför om än med lite löpmöjligheter i början. Jag hade inga stavar och mina lår brände från solbränna och från träningsvärk från gårdagens nedförslöpning. Efter ett tag kändes kroppen bättre och vi kom högre upp och vyerna var magnifika då vi hade utsikt mot glaciärer och snötäckta toppar. 

Vi klättrade uppåt i rask gång och kom till en topp, det var näst högsta punkt för dagen. Vi skulle ner och äta lunch innan det gick upp igen, så det blev också som alla dagar en del nedförslöpning som var härlig. Idag var det mer löpning än dagen innan som mest varit vandring. Det blev fotostopp på toppen och glada miner. Inget regn idag heller utan varmt väder om än det var lite svalare på 2500 meters höjd. Under lunchen var det lite kyligt men sen kom vi upp på höjden och det blev teknisk löpning upp – och ned i ett böljande landskap fram tills vi kom till toppen av ett liftsystem där vi mötte glada italienska ungdomar på skolutflykt.

Vi fikade vid cafeét vid liften och kaffet smakade gott efter några timmar ute i naturen. Courmayeur låg nedanför oss, men först skulle vi nedför vid sidan av en mycket lång slalomnedfart med en sådär 700 meters nedförsstigning. Vid sidan av backen var det skogsstig och många rötter och det kändes i låren men till slut var vi nere och nu var det inte långt kvar till vårt hotell. Efter 3 mil i benen var det skönt att komma fram till den lilla söta pittoreska staden i Italien med en fantastisk utsikt mot alptoppar. Det var varmt väder och efter en dusch för att skölja av de dammiga benen från nedfarten längs pisten var jag redo för en glass i solen, följt av öl, som följdes av pizzamiddag.

På natten sov jag trots hotellrum inte jättebra då jag hade svårt att somna, kanske beroende på hög höjd då Courmayeur ändå ligger 1224 meter över havet, pizzan och ölen i magen och alla intryck.

Dagen därpå bjöd på sovmorgon och sen skulle vi vandra uppför en lång uppförsbacke vars mål skulle ta oss mot en utsikt så fin att det kändes in i själen följt av vyer av blomsterängar mot sluttande branta berg. För ibland kan naturen vara så vacker att det nästan gör ont tycker jag. Tänk att jag får se och uppleva så mycket i mitt liv och att jag som tyckte 2,5 kilometerspåret i skolan var en plåga nu utan problem tar mig runt ett bergsmassiv på löpande fötter. Jag är evigt tacksam för det som mitt löparintresse gett mig och fortsätter att ge mig i utmaningar och upplevelser och att mina ben är så starka och klarar mer än jag trodde var möjligt.

Efter lunchen vid utsiktsplatsen väntade några kilometers fin löpning på ganska ”platt” underlag fram till en refuge på toppen där vi stannade och fikade. 

Efter det var det nedförsbacke till vårt andra boende i Italien. 18 km var till ända och därtill säkert 1300 höjdmeter. Boendet var en liten fjällstation där det var väldigt fuktigt, förmodligen för att glaciärerna i bergen gav fukt i dalen. Det blev en trevlig after run i gräset innan dusch och middag.

Dagen därpå var det återigen en tremiladag och vi skulle vi in i Schweiz och passera en bergstopp precis på gränsen, Grand Col Ferret, som första delmål för dagen. Mer om det i nästa inlägg.

La tour du Mont Blanc del 1

Något av det mest fantastiska jag gjort på senare tid är en löparresa i bergen, närmare sagt runt Mont Blanc. Jag är fortfarande helt tagen av naturen och upplevelserna i tre länder och nu hemma i Stockholm känns allt långt borta. Turen jag var med på anordnades av Team Nordic Trail och nu ska jag börja springa med dem i skogen hemma i Stockholm när terminen drar igång efter semestertiderna. Nästa äventyr blir redan fjällmaraton i Årefjällen i början av augusti. Men åter till Alperna. 

Resan började en tidig onsdagsmorgon då jag delade taxi med en tjej, Stina som visade sig vara från Linköping men bodde över hos en kompis i Stockholm. På grund av ett fellandat privatplan på flygplatsen i Genève, där vi skulle ha landat fick vi istället landa i Zurich cirka 35 mil bort. Därifrån var det en lång bussfärd med stopp för poliskontroll innan vi drygt 6 h försenade kom tillbaka till rätt flygplats och kunde hoppa in i vår transfer där ressällskapet följde Sverigematchen i VM-fotbollen och vi hann precis fram med vetskap om Sveriges vinst. Vi skulle egentligen startat i Chamonix, men vi började istället en kvällstur i Les Houches cirka 10 km från Chamonix. Därifrån bar det uppåt mot berget och löparäventyret började klockan 18.30 och drygt 3 h och nästan 18 km och 800 höjdmeter senare då vi sprungit upp – och ner på stigar, asfalt och grusvägar var vi framme i les Contamines klockan 22.00 precis när mörkret lagt sig över Alperna. 

Vi blev välkomnade med after run följt av sen middag som våra eminenta ledare Alex fixat. En lång första dag var nu slut men jag kände ett lyckorus när jag somnade trött i ett mysigt stort hus som bara vi bodde i. Nästa dag skulle bli ansträngande med 2500 höjdmeter och inte så många meter platt löpning.  

Dagen började med frukost och sen gav vi oss av och det gick uppför och blev vandring. Det hade utlovats regnskurar, men några sådana såg vi inte till. Vi åt lunch på en höjd precis vid trädgränsen, där var det snöfält och sen blev det en lång klättring uppför innan vi kom till toppen av ett berg. 

Det var så vackert och som att befinna sig i en kuliss, så osannolika vyer. Vi delade sedan upp gruppen där vi var några som ville ta en liten extra tur och komma ännu lite högre upp, på cirka 2600 meters höjd. Den gruppen följde jag med, hade jag vetat att det nerför skulle vara massor av snö i början hade jag valt den andra gruppen. Jag blev lite rädd när jag skulle springa nedför snöbacken och det blev en del åkande på rumpan istället.

Till slut var backen slut och nedförsbacke på stig började. Det var svårt men sen kom vi till slut till enklare väg och då gick det undan för mig. Till slut var vi framme vid en liten fjällstation, en refuge utan mobiltäckning på 1600 meter, 1000 meter under dagens högsta punkt. Där väntade öl, chips och annat snacks innan dusch och inkvartering i sovsal. 

På kvällen blev det en trevlig middag och sen sov jag gott med öronpropparna djupt inpluggade och benen och andra delar brännande från solen där jag på vissa ställen glömt att fylla på med solkräm. Morgondagen skulle bjuda på 3 mil och vi skulle då in i Italien. Mer om det i nästa inlägg.