Nyårsafton 2010

Vilket år! Jag sammanfattar 2010 med orden kär, kärare, kärast. Nu går vi snart in i 2011 och jag har ingen aning om vad nästa år har för glädjeämnen och sorger men jag går ändå in med förhoppning om att livet fortsätter så bra som det blivit detta år.

Bilder från jul- och nyår kan kanske komma att komma upp på bloggen när bilderna överförts till datorn från kameran.

Årskrönika 2010

Kanske lite tidigt att skriva en årskrönika men annars kommer jag att glömma bort det i all julstress. Mitt liv år 2010 kan nog sammanfattas med orden förändring, kär,kärare kärast. Vi tar det i kronologisk ordning:
Januari: Lämnade in uppsatsen och tog examen( om än jag inte fick diplom förrän i oktober). Det var kallt och snön låg tjock i Linköping liksom framtidsångesten.
Februari: Snö, hundvakt, ströjobb och massvist jobbsöknade. En vän tipsade om ett jobb i Stockholm och jag tog modet och ringde. Kom på en intervju och fick besked dagen efter. Varvid resväskan packades illa kvickt och jag tog bussen (för tågen gick knappt denna vinter)till storebrors lägenhet och Stockholm.
Mars: Projektanställd och med ett kvalificerat jobb. Pendlade till Linköping på helgerna och försökte hyra ut min lägenhet i andra hand. Bodde i min brors etta under veckorna i hans soffa. Det var trångt. I mitten av mars var jag på en fika i ett snöblaskigt Stockholm med årets bästaste nya bekantskap.
April: Hittade en lya i Midsommarkransen i Stockholm och lämnade min fina, fina lägenhet i Linköping. Min nya lya var ett helt liten söt etta( om än omöblerat andrahandskontrakt) i ett sekelskifteshus på nedre botten. Jag spenderade påsken i Stockholm eftersom lillasyster kom på besök och eftersom han den där Jocke var så kul att lära känna.
Maj: Pollenchock och jag var kär, kärare, kärast! En resa bokades in. Ljusa kvällar om våren och härlig känsla!
Juni: Ljus och ett fantastiskt vackert Stockholm med öl på uteserveringar och promenader på Söders höjder! En helg tillsammans ute på landet. Ännu mer kär!
Juli: Min första betalda semester som spenderades i Berlin i värmebölja följt av Prag, i sin tur följtav kära gamla Domsten, Kullaberg och Danmarkstur.
Augusti: Oro för framtid, men till sist blev jag fast anställd på samma myndighet som min projektanställning. Upptäckte att min pojkväns familj var stor och modern då hela bunten(i omgångar) firade in Jockes 28-årsdag.
September: Hösten kom fort med jobb och med kärleken blev det bara bättre och bättre! Väldigt mycket kärlek detta året.
Oktober: Fick diplom för mina studier som avslutades i januari. Började nog känna mig hemma i min nya hemstad.
November: Började med stjärnfall och frost i Roslagen och avslutades i London under en fantastisk resa! Det blev vinter i Sverige en månad för tidigt.
December: Snön ligger vit på marken i Söderort och jag ser ljust på framtiden! Jul i Domsten med de bästa väntar följt av nyår med världens bästaste Joakim och så kommer fina, fina lillasyster och bor hos mig en vecka. Jag tror att 2011 kommer att bli ett bra år!

Söndagskväll igen..

Såg att min blogg visst hamnade på svd.se när jag länkade till en artikel. Var kanske inte riktigt meningen, men det förklarar den anonyma otrevliga kommentar jag fick i inlägget nedan. Var tvungen att kolla upp, för jag brukar bara få kommentarer av mamma och ibland av andra som jag känner. Ska kolla på Agenda snart och dricka en stor kopp te.

För övrigt är någon förvånad över det som Wikileaks läckt om Sverige? Det är väl ingen hemlighet att vi aldrig varit neutrala? Känner en stor skrivarglädje nu. Därav de många inläggen i bloggen.

Vinterpromenad och lussekatter

Jag har precis satt igång mitt saffransbak här. Tog en skön promenad till Mälaren och fina Vinterviken tidigare idag. Jag bor verkligen vid fina omgivningar. Så fint det är när snön ligger kvar! Ikväll tar jag med mina förhoppningsvis fina nybakade bullar in till Söder och till min krassliga och småförkylda pojkvän som kan behöva lite glöggfika.

Några bilder från London

Advent i mitt hus

Såhär fint var det i mitt lilla kök i söndags.

Jag borde sova

Jag är återigen uppe alldeles för sent och skriver för att jag behöver dela med mig. Jag har haft några trevliga dagar i London och har gjort adventsfint med mycket små detaljer såsom hyacinter och amaryllis, ljusstake och stjärna. Inga tomtegardiner kommer upp i mitt hem. Jag tror det är mitt modersarv som säger ifrån. Min mormor har allt i design och mycket från Svenskt Tenn och jag tror att jag gillar den stilen lite grann. När min lathet tar paus kan jag fixa med saker. Jag är faktiskt bättre på många saker än jag tror även om jag nog inte är en särskilt pysslig person. Jag kan laga mat om jag vill, är bra på att baka. Men ändå finns inte orken där alltid.

Ibland undrar jag vilken av mina personligheter som lyser igenom den blyga, snälla, ganska hemliga tjejen som visserligen skrattar ibland och pratar med sina bekanta, men som inte släpper någon inpå livet, som rodnar när hon ska prata inför folk och inte säger vad hon tänker och tycker. Som verkar en smula osäker. En vanlig blond, lite halvgrå person som är lite för blyg och ordentlig för att väcka intresse hos människor. Som ibland förvånar folk genom att hon faktiskt är mer social än vad de trodde.

Eller om jag är en snabbtänkt ganska roliga person med svart humor med ett glödande engagemnag i allt från politik och litteratur. En person som om man lär känna henne intresserar sig för mycket, skriver och tänker, som älskar att studera och lära sig nya saker. Som gillar att vara ensam när hon väljer det och som gärna umgås och diskutera i mindre sällskap. En tjej som älskar det goda i livet och som skrattar och pratar mycket. Hon är en person med ett förgstarkt temperament men som ändå är snäll mot de flesta. På något sätt tror jag att min andra personlighet lyser igenom för de jag tycker om och kanske mer och mer bland folk som jag är mer bekant med. Även om jag har få vänner så har jag i alla fall några männsiskor som tror på mig och som jag vet älskar mig för att jag faktiskt är Anna, en blandnig av blyghet och en enorm pratsamhet. Av vanlighet och ovanlighet.

Gnäll

Ibland blir jag bara så trött på att bo i en stad full av osäkra modebrudar som till den chica koftan tar fula dyra gummistövlar på sig så fort det är mulet. Trött på att höra att det är så billigt med en 4 miljoners lägenhet. Vadå billigt? Man får en fin villa för det priset i varje medelsvensk stad och väldigt många männsikor kan bara drömma om en lägenhet för det priset. Trött på att livet är så bestämt av vad man råkar födas av för föräldrar i en stad som sålt ut i stort sett alla kommunala hyresrätter. Jag är trött på det idélösa samhället. Men samtidigt trivs jag ironiskt nog i denna stad även om jag nog ibland kan längta hem till en plats jag inte vet var den finns.

Livet har börjat, vi har en lång väg framför oss..

Jag säger som Winnerbäck "Det svajar i min själ". Men ändå är det bara att kämpa på i novemberrusket. En trevlig cykeltur ensam hem längs Söder Mälarstrand och en eftermiddagspromenad igår i ett mörkt, men upplyst Stockholm får mig att inse att jag bor i en vacker stad. Idag har eftermiddagen ägnats åt städning och tvätt, samt att jag bakat gott bröd och lagat soppa. Allt fanns hemma så snart ska jag bege mig till affären och handla frukost. Har köpt en amaryllis och två jättesöta novemberkaktusar så nu känns det som hemma med budgetmat och fina blommor i mörkret. Jag kan ändå känna en viss melankoli, men jag gissar att det är årstiden som spökar.

Jag vågade ringa om lysknappen, men tyvärr har inte fastighetsskötaren ringt upp mig som utlovat. Får se om han ringer imorn så jag kan få det fixat så jag kan se i hallen.

För övrigt är livet fortfarande ungt, om än det går i ett rasande tempo. Jag fyller 27 år om två månader och närmar mig medellivslängden för rockstjärnornas rockstjärnor men ändå känner jag att jag har ett långt liv framför mig med mycket lycka och kärlek. Det känns hoppingivande och det är bara att stå ut med novmebermörkret för snart vänder det och våren närmar sig.

Lista

Jag hittade denna på någon blogg.

Känns mycket bättre nu, är nog bara min drös av telefonfobi som gör att jag blir uppgiven och hur fasen kan en strömbytare börja lossa? Kanske kan ha med att ledningarna verkar vara väldigt gamla och väggarna kassa i mitt hus.

Nåja, dessa mycket intressanta fakta om mig:

Nämn något som gjorde dig glad igår: Träning
Vad gjorde du kl 08 imorse: Stressade in till jobbet
Vad gjorde du för 15 min sedan: Kollade facebook
Det sista du sa högt: Hej då
Det senaste någon sa till dig: Hej hej
Vad har du druckit idag: vatten, kaffe, te och en vedervärdig söt smoothie som jag köpte dyrt på jobbet.
Vad var det senaste du åt: Någon inte allt för intressant middag.
Vad var det senaste du köpte: Den är smoothien.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Någon nyans av grå-
Vad är det för väder hos dig nu: Beckmörkt och kallt.
Godaste glassmaken: Något chokladigt.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Njae
Sover du tungt: Ja
Drömmer du mardrömmar: Ja, för ofta.
Favoritklädsel: varierar, jeans är dock väldigt återkommande.
Favoritlåt just nu: Varierar det med
Vad ser du om du tittar till höger: Min klädhög i soffan.
Vad gör dig glad just nu: Att det är helg snart.
Vad ska du göra härnäst: Krypa ner i sängen och sova.
Höger eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Trött och lite uppgiven.
Favoritgodis: Choklad.
Kläder just nu: Jeans och tröjja.
Sommarplaner: Ja, det har jag inte planerat in än.
Hur många kuddar sover du med: Två.
Spelar du något instrument: Jag har spelat fiol.
Morgon eller nattmänniska: Morgon
Vad är viktigast för dig: Min familj, vänner och pojkvän.
Är du kittlig: Ja.
Stjärntecken: Stenbock
Äckligaste insekten: ohyra
Längtar du mest efter just nu: Att det ska bli fredag eftermiddag och denna arbetsveckas slut.

Mycket på gång.

Mycket just nu. Har skrivit små checklistor och det är bra för stresshanteringen att bocka av listan för då ser man att man hinner med mer än man tror. Jag vill ju vara ambitiös och visa att jag är duktig men man kanske ska inse sina begränsningar ibland. Är precis hemkommen från ett aerobicspass och det kändes bra att shaka loss. Snart är det helg igen. Men jag borde hinna en del då som dammsugning, tvätta mattor och kolla på rullgardiner. Har en känsla av att en del av det kommer att skjutas upp på obestämd framtid. För övrigt gillar jag ändå att ha fullt upp. Jag ska verkligen inte klaga för om två veckor njuter jag av Londons nöjen! Ska bli underbart med lite ledighet och en minisemester.

Cool mormor

Pratade med mamma nyss som berättade om hur mormor följt "kungaskandalen" på radio och nu har beställt ansökningsblankett till Republikanska föreningen. Min mormor blir 88 år i december och är fortfarande radikal och väldigt speciell! Väldigt roligt att hon fortfarande engagerar sig i saker trots att hon knappt kan se och inte kommer utanför huset utan hjälp.

Stjärnhimmel

Igår såg jag en sådan underbar stjärnhimmel då jag var med min Jocke på hans landställe. Så vackert att vara mitt i skogen med helt klar himmel med frost på marken. Vad lite som krävs för att känna lycka.

Minns min barndoms torputfärder med stjärnhimlar och tysthet och en viss sorg kommer fram. Känns som så länge sedan, men när jag blundar kan jag se grusvägen med det lilla omoderna huset mitt ute på en höjd i Hålavedens mörka urskog. Det har nog snart gått tio år sedan jag var där senast. Mycket som hänt under åren som gått och jag har lärt mig att sanningen befriar och faktiskt gör oss fria.

Personlig?

Jag undrar ibland om bloggen kanske är lite för personlig? Men å andra sidan kan jag inte skriva om jag inte delar med mig av mitt liv. Men det mest sårbara lämnar jag utanför, annat var det med min första blogg som jag tror jag länkar till här. Där skrev jag om sorgen efter ett trassligt förhållande. Här kan jag inte dela med mig av det tunga och av sorgerna jag bär inom mig, för jag skulle inte nämna det ens för mina vänner. Varför ska jag då skriva ner det på Internet?.

Jag tyckerinte om vintertid när det blir så jävulskt mörkt nu redan klockan 4 på eftermiddagen. I och för sig trevligt att få en timme extra idag, men jag är så trött så det hjälper inte. Jag är alltid så trött på vinterhalvåret, lider av bristen på ljus. Nåja helgen har varit trevlig. Det känns ändå som om jag hittat hem i mitt liv just nu.

Jag är inte så bra på att uppdatera

Jag är bra på många saker, men någon regelbunden dagboksskrivare har jag aldrig varit. Så heller inte bloggare. Mycket i livet som pågår just nu, både arbetsmässigt och privat. Konferens med jobbet två dagar nu måndag och tisdag. Slutade klockan tre idag, vilket var så skönt! Men nu ska jag snart ta mig in till staden med tunnelbanan och gå på bion där Palme spenderade sina sista dagar i livet. Blir att återuppta min och min äldsta storebrors tradition med biobesök på vardagskvällar. På återseende!

Träning och lite annat

Kände mig som en riktig hurtbulle idag då jag cyklade de 1,8 kilometerna till Friskis och tränade ett riktigt roligt medelpass. Tredje passet denna veckan. Kan inte säga att jag varit nyttig för övrigt då choklad, tårta,fika och annat smugit ner i magen i veckan. Men livet är till för att levas även om man kanske inte behöver unna sig saker jämt.

Helgen har varit lugn men bra. Var på middag hos pojkvännens mamma igår och missade den amerikanska milleniumfilmandet som pågått under fredagen på hennes gata. Det var planerat att filmandet skulle pågå också igår men filmteamet blev visst klara med Södermalmfilmandet i fredags så vi missade att se den senaste James Bond spela Mikael Blomgren. Attans också!

Känner hur träningsvärken kommer krypande nu när jag sitter ihopkurad i min soffa med en kopp te och en mörk chokladbit med datorn i knäet. Fårskinnstofflorna har jag plockat fram för hösten är här med vackra färger och mörka kvällar. Tror att jag kommer att överleva mörkret också i år, eftersom jag har så mycket roligt att se fram mot. Nästa helg tar jag till exempel med min J på tåget till min hemstad. Diplomering är anledningen och det blir nog trevligt. Sen bär det av till London lagom till julskyltningen i första advent. Mysigt värre! Var i Paris i slutet av november för två år sen och trots kylan var det verkligen jättefint att se julskyltniningen i en storstad så gissar London blir underbart romantiskt trost novemberrusk!

Mycket just nu

Helgen med mamma var helmysig och nu är det snart helg igen. Livet är härligt just nu, men går i ett rasande tempo. Jag har tränat två gånger denna vecka (bra för att vara mig), min kärlek behöver jag träffa, kompisar vill jag umgås med ibland och jobba måste jag göra för att få lön och jobba bra måste jag göra för att i framtiden ha en karriär. Så bloggen är inte prioriterad just nu. Jag har en förmåga att skriva när livet är svårt, men just nu är livet riktigt bra! Därav min låga aktivitet på bloggen.



Ser att SVT filmat från underbara Mölle i Kullabygden och att Niklas lagar mat vid havet vid Kullabergs vackra strandklippor. Sänds just nu på Svt1. Så fantastiskt vacker natur! Känner mig hemma i Kullabygden eftersom min mormors släkt kommer därifrån och att jag spenderat en del av min barndoms somrar inte så långt från Mölle i Domsten. Bilden ovan är från Kullaberg som Mölle ligger vid.

London calling

En Londonresa i slutet av november med min kärlek är nu bokad och flygbiljetterna betalda. Härligt! Nu blir det att leva på gröt fram tills dess, men det får det vara värt. Jag har aldrig varit i London så det ska bli spännande att åka dit. Annars så är det en hel del jobb just nu. Nu har jag en resa att se fram mot i höstrusket och det med med min fina, så jag ska nog kunna stå ut med höstmörkret i år!

Skamligt val

Ja då var det ett faktum, 20 rasister tar plats i den svenska riksdagen. Jag kände mig illamående när jag såg SD fira. Jag tror att det enda som kan stoppa SD faktiskt är en annan väg än den privatiseringsvåg och massarbetslöshet och den nyliberala våg vi nu lever med.

Jag kan inte säga något mer än att det ser dystert ut och att jag skäms över Sverige. Jag skäms idag och tycker detta var ett ett dystert val för Sveriges framtid. Nu måste det kämpas mot rasism och för solidaritet!

Berg- och dalbana

Ibland känns livet som en berg-och dalbana. Önskar ibland att jag var mer rationell och mindre av en känslomänniska. För mig känns ord och besvikelser starkt och impulsivt. Jag blir ledsen när saker inte blir som jag förväntat mig och när någon ställer in ett efterlängtat möte. Livet känns tungt och tråkigt de dagarna. Jag försöker vara nöjd, men varken konsumtion eller samtal med mina nära gjorde mig nöjd idag, så jag skriver av mig istället. Jag känner mig ensam fast jag vet att det är bra att vara det ibland. Känner mig inte utvilad efter en helg full av besvikelse och med ögon som golfbollar efter allt för många tårar. Jag ska gå och köpa mig en stor påse lösgodis och krama om kudden och försöka komma fram till vad jag vill. För varför ska en människa jag känt i mindre än ett halvår påverka mig så starkt att ett inställt möte leder till tårar?

I Valet och kvalet

Ja, då var det riksdagsval snart. Svårt att undvika valfläsket och smutskampanjerna då jag åker tunnelbana varje dag där sossarna och moddarna tävlar om att smutskasta varandra på affischer. Tror dock Moderaterna vinner i att slösa pengar på reklam, de har i princip tapetserat hela Stockholm med sin reklam om att Förbifart Stockholm är bra för miljön. Konstig logik att motorvägar skulle vara miljövänligt...

För övrigt är jag frisk igen och funderar på en weekendresa senare i höst. Härligt att ha jobb och mer pengar än de ynka tusenlapparna från CSN och semesterdagar är ju onödigt att spara på när de kan användas.

Positiv i sjuksegheten

Jag är genomförkyld. Jobbade sjuk i torsdags och utnyttjade flextiden, men igår så insåg jag att det var dags att kassera in en karensdag. Känner mig betydligt bättre nu ikväll och tror jag kan jobba på måndag igen. Lite tråkigt att spendera helgen i sin lägenhet bara. Fick dock mycket trevligt fikabesök av en ung man som fyller år idag och jag orkade slänga ihop en smulpaj. Nu spenderar jag dock kvällen allena framför tvn och datorn. Men tror det är nödvändigt för att bli frisk.

Livet känns ändå bra nu! Jag har en kärlek, fin familj, vänner som hör av sig, ett jobb som jag trivs med, ett andrahandsboende ett tag till i ett trevligt område. Jag har haft tur, men jag tror inte turen kommer utan ansträngning. Kanske är det äntligen dags för utdelning efter alla år som varit en kamp mot tillvaron?

Det lider mot höst

Slutet på sommaren. Fortfarande varmt ute. Linköping till helgen. Jag har inte varit där sedan i maj, men ändå känns det inte länge sedan sist. Så bekant att åka till min uppväxts stad där jag fortfarande känner mig hemma. Tror dock det kommer kännas underligt att komma till mitt gamla hus på lördag för att tömma ett förråd. Det kändes verkligen som jag lämnade Linköping på riktigt i april, då jag tömde min lägenhet och lämnade nyckeln till andrahandshyresgästen. Jag var klar med den. Mitt liv skulle mot ett nytt mål.

Jag saknar dock min underbara fina centrala etta på 43 härliga kvadrat. Orenoverad, javisst men härliga trägolv för att inte tala om klädkammaren. Nu bor jag i en garderobsfri lägenhet, på cirka sådär 13 kvadrat mindre och har cirka 1500 kr mer i hyra. Sen tillkommer det att jag bara bor här i andrahand. Men badrummet är fräschare och gasspis är rätt schysst det med. Men jag har ändå upplevt så mycket i min gamla etta där jag bodde i över 5 år. Men det ska bli skönt ändå att ta farväl till Hunnebergsgatan. Stockholm har blivit mitt nya hem. Jag har vant mig vid att bo i Midsommarkransen. Inte fy skam det heller, med Mälaren och badmöjlighet en kvarts promenad från mig och 2 km in till Hornstull på Söder. Bilden visar en interiör från min lya i Linköping.

Nostalgi

Kände inte för att glo på Tv så skriver på min kära blogg istället. Kom på att halva detta året redan passerat. Herregud, vilket halvår! En liten resumé följer här:

- Januari. Året inleddes och istiden började i Linköping. Lämnade in uppsatsen och kammade hem ett bra betyg. Examen var ett faktum efter 4,5 års slit. Var på en intervju i Halmstad för ett jobb jag inte fick, vilket jag nu i efterhand är glad för.
- Februari. Framtidsångest, och post studenttid. Jobbade i knappt en månad extra på ett gammalt sommarjobb. Det var kallt och väderkaos med all snö. Jag fick komma på en intervju till Stockholm, till ett jobb jag inte ens sökt. Tur och kanske lite skicklighet.
- Mars. Stockholm.Kallt och snö. Bodde hos Henning och började jobba som projektanställd. Pendlade till Linköping varje helg och sökte lägenheter i huvudstaden och andrahandshyresgäster till min etta i Linköping. Var och fikade med en mycket trevlig ung man.
- April. Fick ett andrahandskontrakt i Midsommarkransen.Påsken kom och det blev flytt. Vårpromenader och pirr i magen.
- Maj. Jobb och ännu mer jobb. Roligt, lärorikt och mycket intensivt. Kände mig lycklig för livet tog en annan vändning.
- Juni. utflykt till en uppländsk sommarstuga i nordligaste Roslagen. En roddtur och en upplevelse av förälskelse. Ett senare bojkottande av den rojalistiska yran som drabbat huvudstaden då lillasyster var på besök i en hel vecka!
- Juli. Berlin, Prag och Skåne med min nyfunna kärlek! Semester och harmoni för själen.

Energitjuv

Idag så drabbades jag av en sådan där energitjuv. Ni vet en sådan människa som är otrevlig mot andra för att de har en dålig dag. Jag är medveten om att jag inte borde ta åt mig av bittra människors elaka kommentarer som förgiftar andra med sin dåliga attityd. Men allt ska man inte tåla och jag är glad att jag sa ifrån. Jag tänker bort energitjuven och hoppas innerligt att livet faktiskt i alla hänseenden snart ska få en bra vändning. Jag försöker glömma alla bekymmer jag har just nu och den osäkerhet jag känner för framtiden. Fasen jag vet ju att jag är bra, när ska jag själv kunna övertala mig själv att jag duger precis så som jag är?

En berg- och dalbana

Ibland känns verkligen livet som en berg - och dalbana av starka känslor som kommer mot mig. Men det bästa är att det alltid vänder. Jag vågar hoppa ut i okända vatten och jag klarar mig nästan alltid genom att simma upp mot ytan. Folk kan tro att jag är osäker och svag eftersom det ytligt ser ut så, men jag känner en inre styrka som jag har haft sedan barndomen. Jag har aldrig någonsin gett upp. Livet är svårt ibland, men det känns som att det är värt mödorna. För då och då kommer en glimt av lycka som gör att det svåra blåser bort.

Bilder från Skåne

Semestern känns plötsligt långt borta efter en veckas jobbande. Men här kommer lite bilder från min ledighet i Skåne(samt en dagsutflykt i Danmark).

Snart slut på semestern

På fredag börjar jag jobba igen och som det ser ut nu i ytterligare en månad, sen får vi se vad framtiden för med sig. Har haft en underbar Skånevecka med bad, utflykter, vandringar och umgänge med några av de bästa! Hade inte tackat nej till mer ledighet men om några timmar sätter jag mig på tåget till Stockholm. Jag håller alla tummar och tår att det denna gången ska gå bra. Känns fortfarande konstigt att jag inte kommer att stiga av i kära gamla Linkan utan att jag åker förbi och stannar först i hufvudstaden. Bilder från min sommarvistelse i Domsten och Båstad kommer nog att dyka upp här på bloggen någon gång i okänd framtid.

Prag

Några urval av mina bilder fån Prag. En sen romantisk kvällspromenad vid Karlsbron var verkligen så fantastisk som det stod i guideboken. Lämnade staden imorse då det var svalt och regnade. Typiskt att det alltid blir behagligare väder när man åker hem, men jag hade en trevlig vistelse i staden!

Berlin

Några bilder från Berlin. Mellanlandat i Stockholm nu idag efter en veckas semester i Berlin och Prag. På tisdag morgon beger jag mig til Skåne för en traditionell Domstenssemester. Berlin sjöd av modernitet och det kändes som om staden verkligen har blivit en hipp och modern storstad efter murens fall för 20 år sedan.

Prag var fruktansvärt vacker och det kändes som man förfyttat sig till 1800-talet i centrala delarna av staden eftersom få hus var byggda senare än sekelskiftet 1900. Mycket olika städer, men trots värmebölja har jag haft en fantastisk storstadssemester! Nu ser jag fram mot lite mer normalt svenskt sommarväder och bad i Öresund!

Tankar i julivärmen

Är så trött och känner mig verkligen i behov av semester. Min lägenhet förfaller i diskberg som jäser i värmen och det blir fort dammigt i en minilägenhet.. På måndag morgon åker jag till Berlin och jag börjar undra om juli verkligen är en bra månad för storstadssemester.Nåja det blir nog trevligt. De 4 månadernas intensiva förändring i mitt liv börjar kännas och komma ifatt. Jag vet inte om det är Stockholm som jag vill bo och leva i men nu verkar det bli så för ett tag. Jag gillar det ändå, tror man ska bo i en större stad när man är ung. Saknar inte det gamla livet. Bara en del av friheten.

Kom att tänka på människor som jag umgåtts mycket med förr och som jag nu sällan hör av. Tråkigt att det blir så, men det är kanske en del av livet? Jag känner att tiden springer ifatt utan att jag hänger med. Jag vill så mycket men kan inte sätta ord för det jag vill med livet. Ändå har jag under våren gått från student i ett råkallt Linköping i slutet av januari till att i juli bo i ett varmt Stockholm och vara statsanställd. Jag har gått från singeltjej till att ha hittat någon jag tycker mycket om. Men allt har bara hänt samtidigt och kanske behöver jag bara stanna upp?

Sommar!

Vilket fantastiskt väder det varit och är denna helg. Jag har varit på två picknickar i parker, suttit på uteservering, solat och badat ute på Värmdö och gått på kvällspromenad längs ett julitomt Södermalm. Nu är det bara en veckas jobbande kvar innan semester. Härligt värre!

Vilken skillnad denna söndag är mot den förra då jag satt fast på ett tåg... Restidsgarantin ger mig 50 % av biljettpriset och en liten check som plåster på såren på den 5,5 h långa förseningen. Ingen ersättning för taxiresan jag var tvungen att betala för att ta mig hem från centralstationen mitt i natten. Aldrig mer Veolia transport!

Vad hände med sommaren?

Ja, vad tusan hände med värmen och sommarkänslan? Svensk sommar tror jag det kallas. Men om precis en månad har jag mitt livs första betalda semester. Tre veckors ledigt blir det. Lyxigt. Berlin och Prag ska betas av under en vecka tillsammans med en för mig ny speciell person. Det är han som är en av anledningarna till att det blivit glest på inlägg här de senaste tre månaderna. Efter storstadssemestern ska jag till mitt älskade Skåne för förhoppningsvis sol, bad och oavsett väder umgänge med min familj. Nej, dags att möta upp min syster snart inne i staden. Syrran är på besök i Stockholm i en vecka och vi ska handla en present till en liten nyfödd till en kompis till oss.

Att bara vara

Jag känner mig kreativ efter att ha svävat på moln i två månader. Vill skriva om det jag tycker om. Om det gröna, om körsbärsblom som får mig att förundras över hur det grönskar efter denna långa mörka vinter. Ingen oro för ovisshet i höst trots att oron finns där bakom skimret av lycka. Förtränger den. Njuter av livet och om en sommar som börjat. Drömmar om en kommande resa. Jag hade ingen aning om att livet kunde bli så här. Att alla år av sorger,oro och vanmakt känns så avlägsna. Jag är tillbaka i mig själv, till mitt verkliga jag. Jag blundar och känner mig en smula lycklig. Trots en sorg som aldrig riktigt läker tror jag att jag kan kasta mig ut i livet på riktigt.

Greensberg

Var på bio med min bror ikväll, vi såg Greensberg. Rekommenderas starkt, absolut en sevärd film för alla som liksom jag älskar svart humor.

Nu är det nog dags att avsluta denna dagen och krypa ner och sova. Längtar till min semester även om det är himla kul att jobba.

Gasugn och lite andra vardagsbetraktelser

Någon som har erfarenhet av gasugn? Jag tycker det är urläskigt med min gasspis, drömmer ibland mardrömmar om gasläckor så jag har inte använt min ugn trots att jag bott här i 1,5 månad. Spisen gillar jag men att tända en ugn känns bara så läskigt. Jag vill ju baka och laga mat i ugnen också. Jag vet hur man gör teoretiskt men jag börjar få gasfobi. Får se om jag tar mod till mig sen ikväll och använder min ugn. Tvätt och kanske en promenad längs södra Årstaviken eller Vinterviken står på schemat och sen är denna helgen slut. Helgerna går så fort nu för tiden. Jag undrar om all lycka jag känner nu är tillfällig eller om jag faktiskt har hittat hem. Men åh vad livet känns bra.

Jag skrev om att häggen blommade i mitt förra inlägg, men tiden går fort. Jag såg igår att förra helgens sommarvärme har fått syrenerna att nästan blomma ut helt och det är bara 1,5 månad kvar till mitt livs första betalda semester. Jag längtar till Skåne och mina kära där. Längtar till Domsten och den välbekanta doften av tång och hav, mormors historier och att sova gott som man gör med havsluft i en gammal sommarstuga. Ser fram mot andra äventyr som båttur i Stockholms skärgård om en vecka om vädret är fint, Berlinresa i juli och andra roligheter. Sen vet jag inte riktigt vad hösten har att erbjuda än men tror att jag blir kvar i Stockholm.

Och bilder uteblir i detta inlägg också, min kamera är fortfarande hos bror min. Men jag vet inte om jag gör all grönska rättvisa med min enkla kamera. Jag bor i alla fall mycket trevligt i ett hus från 1910 i en av Stockholm äldsta förorter. Är som en liten stad 2 km från innerstaden.

Det kallas för livet

Inte så mycket skrivet här. Bilder lyser med sin frånvaro då min kamera fortfarande ligger hos min bror. Jag njuter av livet, jobbar på och har vant mig vid att bo i Stockholm sakta men säkert. Den värsta björkpollensäsongen är snart över och häggen har slagit ut i Midsommarkransen. Jag stannar upp och njuter för försommaren är nog den bästa tiden på året. En tid för annat än bloggande.

Läsning som berör mig

Idag stäckläste jag en 540 sidor relationsroman från 70-talet. Det var en stundtals obehaglig läsning, men boken "Maken" av Gun-Britt Sundström berörde mig djupt. Kanske för att jag kände igen mig i bokens huvudperson Martina, som älskar,velar och är till och från med sin ungdomskärlek Gustav under de 7 år som romanen utspelar sig. Det är inte vackert skildrat utan det är socialrealism a la 70-tal men ändå innerligt och äkta beskrivet om två människor som älskar varandra men som inte kan leva ihop. Visst är mycket av exteriören i boken saker jag inte kan förhålla mig till som 70-talets vänsterintellektuella kretsar i Stockholm. Men ändå så välbekant för mig som är barn till övervintrad rödvinsvänster.

Jag vet hur det är att vilja men inte kunna. Jag har själv legat och gråtit och aldrig mer velat se en kille som jag sedan har gått tillbaka till så många gånger precis så som Martina och Gustav gör i romanen. Jag har älskat och jag har varit besatt men ändå inte kunnat leva med honom och gått sönder när jag varit ifrån honom. Nu minns jag de glada minnen men boken fick mig också att obehagligt minnas all gråt, all ilska och svartsjukan som också var en del av mitt långa förhållande med min ungdomskärlek. Kanske är det så att den första riktiga kärleken aldrig riktigt lämnar en för jag kommer alltid på något vis att vara hans Anna även om vi numer är förbi det. De var med sorg men också oändlig lättnad att jag insåg att jag gått vidare. Så jag rekommenderar starkt att läsa "Maken" som är en klassiker.

Nu väntar Alex Schulmans "Skynda dig att älska" på nattduksbordet. Och den begynnande grönskan utanför mitt fönster ger mig en förnimmelse om att en sommar väntar på mig i ett vidunderligt vackert Stockholm med nya äventyr runt knuten.

Världens bästa mamma

Somnade på tidiga kvällen helt utmattad efter långpromenad i pollenblomningen som börjat nu för en stackars allergiker, så har lite svårt att sova nu. Skriver därför av mig lite. Konstigt att när man landat kan allt kännas jobbigare än när man är mitt uppe i saker. Jag kände ikväll en sådan trötthet efter snart två väldigt intensiva månader i Stockholm.

Pratade med min mamma förut och hon är så himla hjälpsam.Jag har världens bästa mamma som alltid har tips och råd, men framför allt lyssnar och stödjer. När saker går fel, när allergi tar över det goda humöret så finns hon där på telefon likson när jag ringer för att berätta roliga saker. Och hon gör precis likadant för mina tre syskon. Och så roligt vi har tillsammans. Det enda tråkiga är avståndet. Tur att bloggen finns då.

Hemma

Jag tittade i min pappersdagbok och upptäckte att jag inte skrivit något sedan början av december i den. Jag ser det som ett gott tecken. Mina dagböcker har alltid varit fulla med ord under de perioder jag inte mått bra. Jag känner att livet är med mig nu och att turen vänt till min fördel. Jag trivs så bra i Stockholm och med livet för tillfället. Kanske har jag för första gången på länge äntligen hittat hem.

Rekommendation

Såg en Polanskifilmen The Ghost Writer ikväll. Jättebra och pskykologiskt spännande! Nu blir det sova för att orka med en tisdag imorgon. Mycket just nu, men det är så det ska vara!

Äntligen färdigflyttad (för denna gången)

Åh, har fått i ordning det mesta nu i mitt nya Stockholmshem där jag kommer att bo ett tag till. Bara ny lampa som ska köpas samt hängas upp, lite organisering, dammsugning efter flyttdammet, hämta massa saker hos brorsan, tavlor upp på väggen o gardiner i köket som skall fixas. Det värsta är dock över! Får se hur mycket jag hinner att fixa under en jobbintensiv vecka med göteborgsbesök på tisdag på schemat och tillhörande uppstigning halv fem. Bilder på min nya skokartong till lya och bilder från helmysiga Midsommarkransen kommer så småningom. Förövrigt är det så himla härligt med vår. Livet känns verkligen på topp nu!

Påsken som var

Påsken har varit bra med lite sol, massa godis, ledighet, långpromenad i vårlikt Stockholm, kul fest och umgänge med gamla vänner och lillasyster. Mer kan man inte begära även om det kom snö idag som förstörde en del av vårkänslan.

På fredag ska jag förhoppningsvis få min ansökta semester beviljad och då bär det iväg till Linköping för flytt så ingen lång arbetsvecka som kommer. Sen blir det att fixa med en ny lägenhet. Ska bli kul att få vara lite kreativ på mina små 31 kvadrat.

Flytt närmar sig

Ja, nu har jag hittat en andrahandslägenhet i Stockholm i en närförort, inte helt fy skam med förhoppningsvis ett års uthyrning! Det verkar som jag blir kvar i storstan, ska bara hitta sysselsättning efter att min projektanställning går ut i september, men jag hoppas det ordnar sig precis som allt annat fixar sig i livet! Återkommer med bilder från mitt nya hem senare. Är en gammal sekelskifteslägenhet med gasspis. Verkar som om jag kan få min lägenhet i Linköping uthyrd också. Det går bra för mig nu vilket är en fantastisk känsla.

Nytt liv

Det har inte blivit så mycket skrivande här på sista tiden. Kanske beroende på att jag de senaste två veckorna har ändrat liv fullständigt. Jag har gått från student till extrajobbande timanställd till heltidsarbetande på en myndighet på mindre än två månader. Jag har flyttat men ändå inte. Har kvar min lägenhet i Linköping och bor inneboende hos min bror i Stockholm, men ska snart hyra ut min lägenhet i Linköping i andra hand. Arbetsmarknaden är god i huvudstaden men som alla vet är inte bostadsmarknaden det för alla som saknar några hundratusen att ge i kontantinsats för att få ett lån på några miljoner alternativt stått i bostadskön i minst tio år. Nåja det ordnar sig nog så småningom. Jag har i alla fall ett roligt jobb inom ramen för min utbildning, endast 6 månader än så länge men det ger mig nog erfarenhet om inte annat! Allt känns så overkligt. Jag har inte riktigt hunnit med i svängarna i mitt liv ännu.

Inför morgondagen

Nu är jag hos brorsan i hufvudstaden och imorgon börjar jag på nytt jobb. Lite så där nervös som man var innan man skulle börja skolan, fast mindre. Känns lite overkligt. Borde packa upp nu och se över vad jag ska ha på mig imorgon. Min bror är bortrest så känns lite konstigt att vara hemma hos honom när han inte är här. Känns som om mitt liv tar en jättevändning lite snabbt, men det är roligt också!

Stockholm nästa!

Oj, det har gått snabbt men på måndag börjar jag projektanställning på sex månader och platsen är Stockholm. Blir till att bo hos min storebror till att börja med. Mycket nu, och till råga på allt så extrajobbar jag fram tills på söndag, så vila blir det nog första nästa helg. Men jag är så glad, så himla skoj det ska bli! Ibland går saker fort, men det känns väldigt roligt i alla fall för en gångs skull! Allt praktiskt kommer jag att hugga tag i så småningom, nu ska jag bara vara glad att det går bra för mig!

Kanske dags att uppdatera.

Oj, det har visst gått ett tag sen jag bloggade. Inte mycket nytt under solen hos mig. Jag ströjobbar på och söker mer relevanta jobb. Tar dagen som den kommer. Börjar nästan att vänja mig vid livet med ovisshet. Längtar till lördag för då kommer min älskade mamma hit till stan! Annars är det inte mycket roligheter på gång, men det är ju februari och ljuset börjar komma tillbaka sakta men säkert! Jag ignorerar det faktum att det kommer ännu mer snö nu och mer ska det bli inatt. Nu är det snart godnatt och imorgon nya tag och morgondagens och fredagens melodi blir som alltid "Friday I'm in Love"; lovsången till fredagen från the Cure.

Vad arg jag blir!

Jag läste precis en veckas gammal artikel på expressen.se från antifeministen Eva Sternberg, som fördömer att Birgitta Ohlsson blir minsiter när hon ska föda barn lagom till valet. Sternberg nämner inget om att Ohlssons man ska vara pappaledig och att de ska dela på föräldraledigheten. Sternberg är av åsikten att kvinnans plats är i hemmet. Läs och upprörs själva! Vad glad jag är att jag är uppväxt i ett relativt jämtställt hem. Det blev folk av mig med trots att min mamma arbetade heltid större delen av min uppväxt. Jag blir så trött på den feministiska backlashen. Vad är det antifeministerna är så rädda för? Att kön inte är en så stor sak och att könsrollerna kanske är socialt konstruerade i mångt och mycket och att vi alla först och främst är människor?

Perrong

Just nu känns mitt liv som om jag står på en perrong och väntar på nästa resa. Jag har precis avslutat studiedelen av mitt liv och är på väg att söka jobb inom ramen för min utbildning. Under tiden arbetar jag som timvikarie i hemtjänsten och trots att det var över ett år sen jag sist jobbade där känns det som om jag efter en vecka aldrig varit från stället. Jag vill utvecklas och gå vidare och lära mig saker hela tiden. Jag är övertygad om att jag kommer göra det också. Det känns bara som om jag borde vara mer driven. Hur blir jag det när jag som person är lite tillbakadragen?

Vinter över ån

Jag var hundvakt i helgen och tack vare det kom jag ut på två långpromenader i ett polarisigt men vackert Linköping vid Stångån. Publicerar några bilder från min och Novas härliga vinterpromenad i lördags. I Goretexkängor, dunjacka, termobrallor, underställ, raggsockor och ylletröja klarade jag av en två timmars promenad i -18 och frös nästan endast om kinderna. Lite hjälpte det nog att solen tittade fram.

Vardagstristess

Jag vill inte vara fången i vintertristess och framtidsångestkval. Har ätit en massa godis ikväll och som vanligt infinner sig en känsla av äckel. Nej, godis hjälper inte. Det borde jag ha lärt mig vid det här laget.Var i alla fall ute på en välbehövlig promenadrunda längs Stångån sent i eftermiddag. Vore skönt att börja springa, men först ska istiden lämna staden innan jag beger mig ut i joggingspåren. Det blev ett rätt flummigt inlägg men jag har ingen större lust att lämna ut mig själv här. Jag ska nog skriva av mig lite i blocket som ligger vid min säng där jag skriver ner de tankar som jag inte vill dela med någon annan än med mig själv.

Första bladet i ett nytt kapitel

Det gick bra på seminariet i fredags och vilken lättnad jag kände efteråt. Så skönt att allt gick igenom med gott resultat och att alla tyckte att min uppsats var bra! Hade efter framläggningen en fantastisk rolig helg med middag med kursare och lite festande på NH i fredagskväll, sen upp i ottan för att åka till en scoutgård utanför Västervik på lördagen med spexare på reunion. Var en trevlig dag och kväll med spelande, häng i iskall stuga och sen fest med sittning, sedan öl och massa sjungande. Kvällen avslutades sedan med bastubad. Mycket angenämt. Vi åkte sedan hem så vi var hemma lagom till lunch idag. Idag är jag trött men försöker att skjuta upp framtidsångesten så länge det går. Hade så trevligt i helgen och det gör att veckan känns lättare att börja. Nu är det ett nytt kapitel i mitt liv, så bara att köra och se vad som händer! Bilden visar lyxen vi vistades i under helgen och som är Holgerspexets återkommande kickoff- och reunionställe. Billigt men kallt på vintern.

Bättre

Det känns mycket bättre idag och jag hade helmysigt hundbesök här i eftermiddag och tidiga kvällen. Längtar till klockan 17 imorgon. Då jäklar ska jag glömma alla bekymmer över helgen och ha roligt. Sen kan framtidsångesten besöka mig på måndag igen så tar jag tag i den då.

En sån där kväll när jag borde sova

Snart examen. På fredag gör jag det sista någonsin i min utbildning. 4,5 år har gått fort, men mycket som hänt under vägen.

Funderat över livet, som det så djupt ibland heter, en hel del ikväll. Tankar som fick mig att känna mig lite ensam och ledsen. Känner mig nog bara nervös för uppsatsseminarium på fredag och för framtiden. Inte något jag kan göra åt här och nu. Jag är ändå stolt över att jag alltid verkligen kämpat och klarat mig igenom allt. Jag har haft det ganska tufft i livet och jag vet att jag är stark, så försöker peppa mig själv. Morgondagen kommer att bli en trevlig dag med uppsatsläsning och förberedelse inför fredagens betygseminarium, massa pyssel och fix, en syster som kommer på lunch och sen ska jag vara hundvakt.

Uppsats inlämnad!

Igår lämnade jag slutligen in min uppsats så på fredag får jag se hur det går. Har åkt på att opponera en 76 sidor lång uppsats om mervärdesskatt. Vad har jag gjort för att förtjäna det? Nåja, det är det sista jag gör i mina studier så bara att bita i det sura äpplet. Ikväll är det årsmöte med Holger, på fredag betyggseminarium och i helgen Reunion med holgrare i Västervik. Kommer bli skoj! Sen vet jag inte vad som väntar. Ett liv som vuxen och ansvarstagande person med ett jobb hoppas jag på i alla fall. Men var jag hamnar är fortfarande oklart. Fick en kamera när jag fyllde år så nu kanske bloggen blir lite roligare med bilder framöver! Här är min fyrbenta vän Nova som jag nog kommer att ha hand om en hel del när hennes husse och matte har ett uppbokat liv i februari.

Beläst?

Hittade den här listan hos Isobels Text och verkstad. Tydligen tror BBC att den genomsnittlige personen I Storbritannien endast har läst 6 av dessa 100 verk. Jag har läst betydligt fler men finns visst några klassiker kvar på listan att bearbeta.. Jag saknar dock Jules Verne på listan. Men listan är väl anglofierad eftersom den kommer från BBC.

1. Pride and Prejudice – Jane Austen
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte
4 Harry Potter series – JK Rowling (nästan alla, har några kvar)
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6 The Bible (bara delar. Barnens Bibel läste jag dock från pärm till pärm som religiös nyfiken åttaåring)
7 Wuthering Heights – Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell
9 His Dark Materials – Philip Pullman
10 Great Expectations – Charles Dickens
11 Little Women – Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13 Catch 22 – Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare ( inte alla, men många har jag läst i alla fall)
15 Rebecca – Daphne Du Maurier (sett filmen)
16 The Hobbit – JRR Tolkien
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye – JD Salinger
19 The Time Traveller’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot
21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23 Bleak House – Charles Dickens
24 War and Peace – Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams
26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck
29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
31 Anna Karenina – Leo Tolstoy
32 David Copperfield – Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis
34 Emma – Jane Austen
35 Persuasion – Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis
37 The Kite Runner – Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40 Winnie the Pooh – AA Milne
41 Animal Farm – George Orwell
42 The Da Vinci Code – Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery( har läst den och alla andra i serien säkert fem gånger. Min favoritbok som barn)
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49 Lord of the Flies – William Golding
50 Atonement – Ian McEwan
51 Life of Pi – Yann Martel
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen
55 A Suitable Boy – Vikram Seth.
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58 Brave New World – Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men – John Steinbeck
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
66 On The Road – Jack Kerouac
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville
71 Oliver Twist – Charles Dickens
72 Dracula – Bram Stoker
73 The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island – Bill Bryson
75 Ulysses – James Joyce (jag har i alla fall försökt att ta mig igenom hela när jag läste litteraturvetenskap)
76 The Bell Jar – Sylvia Plath
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80 Possession – AS Byatt
81 A Christmas Carol – Charles Dickens
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple – Alice Walker
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert
86 A Fine Balance – Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web – EB White
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91 Heart of Darkness – Joseph Conrad
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice – Nevil Shute
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas
98 Hamlet – William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl
100 Les Miserables – Victor Hugo

Skriver för att skriva av mig

Ibland önskar jag att saker inte skulle vara komplicerade och att rädslor inte skulle vara starka och påverka mig. Det jag oroar mig över är ändå saker som förmodligen kommer att lösa sig så småningom. Ändå är det så svårt ibland att koppla bort de kritiska tankarna. Det är alltid strax innan läggdags som alla tråkiga tankar dyker upp. Jag vet att bloggen egentligen inte är rätt ställe att klaga på. Vill ha en trevlig blogg med glada glimtar ur min vardag men ibland är det drivkraften att skriva av sig som gör att jag också skriver om det tråkiga. Nej jag ska andas in och dra mitt mantra om att allt löser sig i slutändan. Ett steg på vägen mot ett gladare liv är nog att bättra på kosten och motionen. Har verkligen varit urkass på att laga mat sista tiden och därför ätit för lite varvat med godis och kakor och mackor istället för middagar. Ska lägga mig nu och försöka sova. Allt brukar faktiskt kännas bättre när man sovit på saken.

Memory Lane

Hittade mina gamla dagböcker från barndomen och tonåren i en kartong på vinden. De måste ha legat i kartongen sedan jag flyttade hemifrån. Dagböckerna bestod av söta små dagböcker med lås och senare glittriga anteckningsböcker som i slutet av tonåren blev vanliga inbundna svarta eller röda anteckningsböcker. Vad pretentiös jag var och vad lillgammal och främmande mitt tonåriga jag känns idag. Fick luckra upp dagboken som jag fick i julklapp från min lillasyster julen 1995, vilket är noggrant inskrivet på pärmens insida. Jag var i denna dagbok en mycket funderande och en ganska oregelbunden dagboksskribent med mycket spridda inlägg mellan december 1995 till hösten 1997. Här kommer ett inlägg från sisådär 13 år sedan, då jag precis hade blivit tonåring. Vad gammal jag känner mig nu.

16/1 1997
Just nu tänker jag på att jag är tonåring. Det är inte klokt! Igår fyllde jag 13 år . Imorgon ska vi ha P.P det vill säga Pyjamas Party i Röda Huset. (mitt gamla lekis). Det kostar mellan 200 och 250 spänn att hyra. Vi ska ha spökrunda, berätta spökisar och mycket mer. De presenter jag fick när jag fyllde var en klocka, en bok av Jane Austen "Emma". Sedan en bok av Selma Lagerlöf "Mårbacka". Sedan fick jag brevpapper och en penna. Den som jag skriver med nu förresten. Fick också en tröja. Emma gav mig en biocheck. Det hade hon inte behövt göra, men det gjorde hon. Sedan fick jag 70 kronor av farmor och farfar. Av mamma och pappa fick jag bara en klocka, men de var med på moster Kerstins present . Jag undrar hur mycket klockan kostade, men det frågar man ju inte. /TONÅRINGEN ANNA
P.S Jag börjar 7:an nästa termin. Vad stor jag är! D.S



Update: Sassa påpekade snällt att det var mellan 1995 och 1997 och inte 2005 och 2007 som dagboken skrevs och självfallet stämmer det. Så nu har jag ändrat.

Ännu mer julklappsläsning

Jag har nästan precis läst ut Anna Lindhs gamla pressekretares skildring/roman från maktens korridorer i Rosenbad, Väninnan. Jag hade förväntat mig mer, Eva Franchell som skrivit boken var inte bara Lindhs före detta pressansvarig utan också den väninnan som var med vid tiden för mordet. Av detta skäl finns säkert förklaringen till att det i boken bara antyds skandaler. Jag blev nyfiken och vill veta mer. Göran Persson framställs som en mycket obehaglig person liksom Pär Nuder. Han beskrivs som den politiska konspiratören med lite väl otäck symbios med den allsmäktige och spelande Persson.

Boken hade definitivt vunnit på att mer vara en roman än en självbiografi. Som det är nu känns det som att Franchell inte riktigt kan bestämma sig var hon själv står och vad hon egentligen tycker om maktspelet bland sossarna. Det mest intressanta är dock det hon beskriver som Perssons största svek, att skylla på en död Anna Lindh som ensam ansvarig för de terrormisstänkta egyptierna som med Perssons goda minne utvisades efter order från CIA: Franchell menar att Anna Lindh var en av de skyldiga men att både Persson och justitieministern Tomas Bodström var medvetna om den folkrättstridliga utlämningen och godkände denna. När skandalen sedan sipprade ut i media, valde Persson och Bodström att lägga allt ansvar på den döda Lindh som inte kunde försvara sig. Utlämningen är verkligen en händelse som åter visar att Sverige inte är det snälla lilla landet som inte tar ställning i utrikespolitiken, vilket särskilt sossarna och alliansen försöker inbilla befolkningen. Jag tycker det är skamligt att regering och riksdag fortfarande ger en illusion om en neutralitet som aldrig funnits annat än på pappret.

Nästa bok som står på min lista är en bok om trollkarlar, Jonathan Strange & MrNorell. Ska bli spännande med något mindre verklighetsbaserat. Tror jag kommer att tycka att den är bättre.Väninnan är dock läsvärd för alla som liksom mig gillar politiskt skvaller.

Nörden inom mig

Igår spelade jag ett komplicerat och väldigt speciellt brädspel. Var ett slags rollspel. Jag tyckte det var jätteskoj men så har jag en fantasynörd inom mig som kommer fram då och då. Roligt med ett spel där man faktiskt samarbetar med motståndarna och måste tänka och planera för att spelet inte ska vinna över en. Idag blev det spontanlunch med syrran och en trevlig kompis till henne på stan. Väldigt mysigt, trots att januaribudgeten egentligen inte tillåter utsvängningar som fika/lunch på stan. Känns som livet bara blir roligare och roligare. Nej, nu slut på bloggandet och återgång till uppsatspyssel.

Natt till torsdag den 7 januari

Är uppe allt för sent igen, borde vända dygnet tillbaka. Snart har jag i alla fall examen om uppsatsen går igenom opponeringen, men skulle bli förvånad om den inte gjorde det. Vet precis vad jag ska fixa med den så jag har jobb tills deadline som är om snart en vecka. Sen är det slutpluggat på universitet efter uppsatsseminariet den 22 januari. Läskigt, men många möjligheter som väntar på mig. Längtar bort, men till vad vet jag inte. Kanske till ett liv utan ålders - , vikt-, penga- och framtidsnoja?

Burr.

Tog på mig varmaste kläderna idag mitt på dagen och gick nästan en timmes promenad längs Stångån. Var skönt trots att temperaturen var nere på -18. Tyckte så synd om de små änderna som kämpade att hitta till de ställen av ån som ännu inte frusit fast. Stackars små fåglar. Annars har jag planerat vad jag ska göra på uppsatsen och har drabbats av framtidsångest. Vad ska jag göra med mitt liv? Som tur är det varmt inne hos mig öven om det drar från mina fönster. Ska värma mig ett bad nu sen blir det nog en bok eller film i soffan. Går ju inte att oroa sig över det man inte kan göra åt just i denna sekund.

År 2000-2009

Jag har ju redan i ett inlägg från december sammanfattat mitt liv under 00 -talet i ord. Men jag har sett på olika bloggar att folk sammanfattar sitt 00-tal år för år och jag tänkte därför också göra det. Så här kommer en dykning i minnena från ett decennium som var som en berg- och dalbana.

2000 Jag fyllde sexton år och var ganska ensam. Kände mig ful, fet och äcklig. Fast egentligen var jag en smal och söt tjej med riktigt dålig självkänsla. Slutade nian vilket var en befrielse. Började sedan på gymnasiet. Det blev ölbrännboll och första fyllan. På den här tiden dracks det fortfarande folköl. Var inte en särskilt flitig elev utan ägnade mycket tid åt att läsa romaner, se på TV och vara olycklig. Spenderade många timmar med att åka buss.

2001 Morfar fick reda på att han hade cancer. Stor sorg i min familj där morfar var tryggheten själv och världens absolut finaste. Tillbringade sommaren i Skåne med min mormor och morfar samt stor del av resten av min familj. Var en ganska omogen flicka som läste Simone Beauvoir och i hemlighet drömde om den stora kärleken. Det blev augusti och morfar somnade in och jag grät. Skolan började igen och nu var jag på botten. Deprimerad och fick hjälp med samtal. Avslutade året med att se Sagan om Ringen - filmen och en förhoppning om en bättre tid.

2002 Svårt att särskilja 200o, 2001 och 2002. Men 2002 var jag 18 år. Fortfarande en lat elev men med MVG i de ämnen jag gillade och VG i resten. Bredband kom och inget långsamt modem förstörde inledningen på slösurfningens era. Satt ofta vid datorn. Farmor somnade in när häggen blommade för fullt. Politik var det stora intresset och jag var en övertygad feministoch vegetarian. Blev trots mina brinnande intressen bara tystare och tystare i skolan där jag inte kände mig hemma. Läste poesi och kände mig svår. Det blev sommar och cykelfärder till Svartåfors. Klassresa till Barcelona som jag i sista stund bestämde mig att vara del av. Kände mig som en främling i en klass utan någon nära vän. Började fundera på tiden efter gymnasiet.

2003 Det var vår och längtan bort från Linköping. Mådde inte bra men längtade bort från min roll som tyst, smal flicka. Jag tog studenten med lite över 17 i snitt. Hade en ok studnetdag men avslutade min studentkväll gråtandes och blev hämtad av storebror. Sommarjobbade på ett servicehus och blev gripen av alla pensionärers öden. Var ung och så naiv. Började läsa litteraturvetenskap på universitet. Blev intensivt förälskad i en kille som jag mötte på scenen på ett dansgolv. Vi umgicks efter den kvällen jämt. Jag kunde vara mig själv. Jag har aldrig skrattat så som vi gjorde. Mamma och pappa skilde sig när granen välte. Lättnad men också stor förändring när det nya året var ett faktum.

2004 Jag blev 20 år. Var kär och jag flyttade hemifrån. En vår av berg - och dalbana och fester i en liten etta med min stora kärlek. Jag bodde inte långt därifrån. Det blev sommar och jag jobbade på ett demensboende och det var grill i park och pirr i magen. Kaffe på en alldeles för liten balkong. Grill, öl och Platens. Hösten kom och det var lite studier i kulturvetenskap o fristående kurser. Fester med kärleken och också med syrrans gäng som också blev mitt. Nästan alla eftermiddagar dracks det kaffe på Vasavägen. Året avslutades med att mamma firade sin 50-årsdag med mig och syster i fjällen. Vi visste inte att 2005 skulle förändra våra liv.

2005 Förändringens tid. Inleddes med stormen Gudrun och en vetskap jag fortfarande försöker ta itu med. Sörjde. Bestämde mig för att kulturvetare inte var min grej och funderade på att flytta. Hittade ett utbildningsprogram jag ville läsa och sökte. Sommar som den tidigare med grill men inte lika mycket pirr. Var kär men jag ville mer. Kom in på Affärsjuridiska programmet med Europainriktning vid Liu och blev därför kvar i stan. Hade inga juristdrömmar utan det kändes bara intressant. Det blev uppehåll med den stora kärleken och gråt. Ny era med singelliv med drinkar, plugg och fest med nya vänner. Började arbeta med mig själv eftersom all sorg och allt bagage kom ifatt. I slutet av året tog det tre långa månader långa uppehållet med den stora kärleken slut och vi fann varandra igen.

2006 Inleddes med kärlek på nytt. Lite mer seriöst denna gången trodde jag då. Jag började arbeta extra på Solrosen vid sidan av studierna. Tränade som en tok och har aldrig varit så vältränad som jag var 2006. Det var fortfarande fest på Flamman, Platå, Kårallen och HG och en och annan gång på Platens. Mådde bättre än på länge. Sommar med konstant jobbande. En oförglömlig veckas semester med han jag trodde var mannen i mitt liv. Han fick se mitt smultronställe Domsten. Vi grillade i Linköping i samma parkl som sommaren innan. Det fikades på den lilla balkongen med tonerna av Lasse Lindh. Mamma flyttade till Skåne. Skolan gick bra och jag trivdes ganska bra. Det kändes inte helt hundra med killen under hösten. Missnöjdhet och olikheter blev en tagg mellan oss. En fest i slutet av året gick jag hem gråtande.

2007 Kraschad kärlek. Gråt hemma hos syrran. Nystart när våren närmade sig med singelliv och blommande vårkänslor. Jag var vältränad och kände mig snygg och fri. Jag hade roligt med tjejkompisar. Syrran skaffade hund och jag blev första hundvakt. Lyckades övervinna min hundfobi när jag fick en fyrbent vän i världens busigaste, men mysigaste Nova. Sommaren kom med jobb igen. Träffade han som nu var exet. Det var från och till, velande. En tung höst kom med ett novembermörker av aldrig skådat slag. Var hemtentor i A-huset, kaffe från Baljan och långa skoldagar. Velighet med vad jag ville. Mindre fest och lite mer depp. Kände mig ensam eftersom jag för första gången på nästan fyra år inte hade en daglig samtalskontakt med han som var min bästa vän.

2008 24 år och kvartslivkris. Jag läste en artikel i DN som träffade mig totalt. Så många val, så mycket man skulle kunna göra och det värsta var att den bästa tiden varit och då hade man inte ens kul. Franska och uppsats på våren och en mer självständig Anna. Bestämde mig för att åka utomlands en termin och jag fick en plats i Nancy i Frankrike. Sommarjobbade för tredje året på Solrosen och var trött på stället. Hyrde ut min lägenhet och bodde några veckor hos syrran. Återupptog kontakten med den stora kärleken och denna gång trodde jag det skulle bli vi igen, men Frankrike kom emellan. Blev utbytesstudent. Fransk byråkrati och boende i ett litet omodernt studentrum var mitt liv under några månader. Nya vänner och massa trevliga fester på baren Loveboat på tisdagar och utflykter, resor och fest varje helg. Kände mig stolt som klarade av en termin med juridikstudier på franska. När julen kom var jag nöjd efter en höst i Frankrike.

2009. Träffade en massa nya vänner och bekantskaper när jag blev aktiv i Holgerspexet som syrran lurade med mig till. Var singel för det rann ut i sand. Tränade och skrev. Jag strålade under våren. Tillbringade sommaren med jobb på demensboende i Båstad. Kände mig lite ledsen och besviken över spruckna drömmar på en alldeles för trång yta hemma hos mamma. Det blev höst och spexperiod. Så roligt var det länge sedan jag hade och fuldans i Keyhuset efter premiärsittningen var en av årets höjdpunkter. För första gången kände jag mig helt normal eftersom alla runt omkring mig var väldigt speciella, men härliga människor. Kunde för första gången umgås som vän med exet som numer är min bästa vän. Klarade av sista tentan under hösten och fick framtidsångest för nu var skolan snart slut. Gick in i 2010 med en förhoppning om framtiden. Jag vet att 2010 kommer bli ett bra år med förhoppningsvis mycket kärlek, vänskap och festligheter och förhoppningsvis ett jobb som väntar på mig.

Tankar den första lördagen i januari

Jag har en fin familj och fina vänner. Något mer kanske saknas ibland men jag tror inte man kan leta efter saker, känslor eller personer. Jag har helt enkelt behövt denna hösten för att ta hand om mig själv och göra det som är bra för mig. Mitt nyårslöfte för 2010 blir därför att fortsätta på samma väg. Jag ska vara sann mot mig själv och göra saker jag mår bra av. Umgås med de personer som ger mig energi och glädje och undvika energitjuvar. Det var länge sedan jag hade ett år framför mig utan att ha en utstakad väg, men alla vägskäl i livet har inneburit nya möjligheter som alltid lett till det bättre. Nu kommer torftiga januari, med födelsedag och inlämning av uppsats som höjdpunkt. Men jag ska bita fast i de bra stunderna och bara njuta av att jag är mitt i livet med allt vad det innebär. Jag börjar äntligen finna min plats i tillvaron och det känns fantastiskt. Visst det gör ont ibland och livet är fasen inte särskilt lätt alla gånger men det är värt att försöka för de bra stunderna överglänser de dåliga med hästlängder.

Nytt år

Nyårsafton blev verkligen oväntat trevlig. Inledde med middag hos Karin och Atahan, och senare på kvällen begav vi oss till en liten nyårfest hos kompisar till en kompis till Karin. Var trevliga människor och många skratt. Igår gjordes det av förståeliga skäl inte många knop. Och också idag har varit en lat dag. Hade tänkt skicka iväg jobbansökningar och fixa med uppsatsen, men varit så trött idag eftersom jag vaknade av mig själv efter endast 6 timmars sömn i okristlig tid imorse. Vilket ni som känner mig vet inte är vad som behövs för att få mig att vara ambitiös. Inte blev jag mer pigg av den powernap som jag tog i eftermiddags men den var väldigt behövlig just då. Finns iget bättre än att halvslumra mitt på dagen tycker jag, Min största dödssynd heter lathet.

Ikväll tänkte titta på en film och bara njuta av att det är lördag trots att jag inte är förtjänt att vara lat. Nu kommer två fruktansvärt intensiva veckor där jag ska färdigställa min uppsats samt söka jobb så jag har någon vettig sysselsättning framöver när examen är ett faktum. Enda sättet att besegra ångesten är väl att "beating the doing nothingness" som min kloka storebror en gång sa. Imorgon ska jag därför vara en mycket flitig människa. Nu får det vara slut på slappandet! Träningskort ska inhandlas och någon slags omställning av kosten för att vänja mig av från sockersuget som varit en följseslagare från decembers sockersvullande skall ske.