Att bara vara

Jag känner mig kreativ efter att ha svävat på moln i två månader. Vill skriva om det jag tycker om. Om det gröna, om körsbärsblom som får mig att förundras över hur det grönskar efter denna långa mörka vinter. Ingen oro för ovisshet i höst trots att oron finns där bakom skimret av lycka. Förtränger den. Njuter av livet och om en sommar som börjat. Drömmar om en kommande resa. Jag hade ingen aning om att livet kunde bli så här. Att alla år av sorger,oro och vanmakt känns så avlägsna. Jag är tillbaka i mig själv, till mitt verkliga jag. Jag blundar och känner mig en smula lycklig. Trots en sorg som aldrig riktigt läker tror jag att jag kan kasta mig ut i livet på riktigt.