Är så trött och känner mig verkligen i behov av semester. Min lägenhet förfaller i diskberg som jäser i värmen och det blir fort dammigt i en minilägenhet.. På måndag morgon åker jag till Berlin och jag börjar undra om juli verkligen är en bra månad för storstadssemester.Nåja det blir nog trevligt. De 4 månadernas intensiva förändring i mitt liv börjar kännas och komma ifatt. Jag vet inte om det är Stockholm som jag vill bo och leva i men nu verkar det bli så för ett tag. Jag gillar det ändå, tror man ska bo i en större stad när man är ung. Saknar inte det gamla livet. Bara en del av friheten.
Kom att tänka på människor som jag umgåtts mycket med förr och som jag nu sällan hör av. Tråkigt att det blir så, men det är kanske en del av livet? Jag känner att tiden springer ifatt utan att jag hänger med. Jag vill så mycket men kan inte sätta ord för det jag vill med livet. Ändå har jag under våren gått från student i ett råkallt Linköping i slutet av januari till att i juli bo i ett varmt Stockholm och vara statsanställd. Jag har gått från singeltjej till att ha hittat någon jag tycker mycket om. Men allt har bara hänt samtidigt och kanske behöver jag bara stanna upp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar