Varje år vid den här tiden förundras jag över naturens spirande grönska. Det är nog våren då det skandinaviska ljuset återvänder som gör det uthärdligt att bo så här långt norr ut och det vackra med årstidsväxlingarna. Trots björkpollenallergi kan jag inte hålla mig inomhus när naturen är så här vacker. Det får liksom nästan vara värt hemskt kliande ögon och nysningar för att få uppleva det närmaste en religiös känsla som jag som ateist kan uppleva.
Jag cyklar genom Stockholm varje dag och jag förstår Lasse Berghagens ord om Stockholm i mitt hjärta. Att mötas av ljuset vid Nybrokajen en tidig morgon och upptäcka hur det blir grönare och grönare för varje dag gör mig varm i själen. Tyvärr har jag ingen bild som gör min morgoncykeltur rättvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar