Att springa långt

Idag har jag som vanligt sprungit långt som jag gör varje söndag nu inför maran om 2,5 månader. Veckans långpass är nämligen ett av nyckelpassen för att klara av att springa så långt. Jag önskar att jag kunde säga att det alltid är kul och givande och härligt att vara ute länge och springa i ett ganska lugnt tempo. Det är det inte, utan det är ofta psyket säger emot är tröttheten kommer när det bara är några ynkliga kilometrar kvar och jag undrar vad jag håller på med som springer över 2,5 mil (snart kommer passen upp i över 3 mil ju närmare maran kommer).

Men det är också en väg mot maran och det är en bra träning att veta att kroppen har krafter kvar och att psyket kan övertalas. För det kommer jag ha nytta när jag i slutet av maj springer det där maratonet, för över målsnåret ska jag så länge jag är frisk och hel.