Jag har sprungit i fjällen. Det var så roligt, utmanade och också en inre resa. Nu i efterhand kan jag knappt beskriva varför men det var ren och skär terapi. Naturen var så bedövande vacker, vädret inte det bästa, stigarna steniga, spängerna blöta och leden blöt och på sina ställen snöfält. Fötterna blev våta men humöret var på topp och jag kände hur stark min kropp var. Efter en vår där jag kämpat med inspirationen till att springa såg jag återigen varför jag älskar det. Det handlar inte om tider, inte om prestation utan om endorfiner som lösgörs och ger själen ett lyckorus. Löpningen innehöll visst inslag av gång för min del då jag inte har en vana vid så teknisk svår terräng men rätt mycket löpning eller jogging blev det.
Då packningen var minimal så kunde jag inte ta med ett anteckningsblock och upplevelserna är inte så strikt ihågkomna. Resan började i alla fall på ett nattåg som kom i tid och sedan blev det buss genom skogen från Gällivare till Stora Sjöfallets nationalpark där det blev ett uppehåll innan vi kom fram till Ritsems fjällstation. Fantastiskt vackert vid Stora Sjöfallet. Kan inte ens förstå hur fint det måste ha varit där innan Vattenfall började anlägga ett vindkraftverk på 30-talet. Hur de kunde göra det i en nationalpark är en annan fråga, men miljöfrågor var inte lika stora på den tiden.
Jag träffade gruppen jag skulle springa med vid Ritsems fjällstation och vår guide Elin mötte oss. Där fick vi packa om och lägga in det vi behövde för 4 nätter i fjällstuga + lite mat och snacks i våra 20-litersryggsäckar anpassade för löpning. Resten av vår packning lämnade vi i Ritsem då vi skulle komma tillbaka dit i slutet av veckan och ta med oss packningen för avslut på Saltoloukta fjällstation. Vi anlände med båt till Vaisaloukta fjällstuga på eftermiddagen där vi skulle springa cirka en mil till Akkastugan. Det var blött och leden gick på spång hela vägen nästan. Jag undrade vad jag gett mig in på men så plötsligt gick det att springa några steg då och då och vi kom fram till stugan. Där blev det vedeldat bastubad och en god middag. Jag sov sedan helt ok. Ljuset på nätterna så långt upp i Sverige är dock inget jag är riktigt van vid.
Vi stannade för lunch i form av varma koppen och fruktbars vid ett ställe där myggen bet. Det regnade inte så mycket denna dag men man blev fuktig av svett och duggregn. Vi kom efter 13 km fram till Gisuristugan. Ett ombyte blev det där och kaffe i stugköket. Vi var sen några som gjorde en topptur senare på eftermiddagen och sprang uppför obanad terräng till en sjö på kalfjället. Eller jag gick raskt större delen då jag inte är van att springa så mycket uppför. Några tog sig ett dopp i sjön, inte jag då jag inte var så varm för att bada i isbad. Jag klädde på mig min tjocka tröja, jacka och mössa. Promenerade sen till "toppen" med utsikt över Akkafjället och Sareks snöklädda toppar. Så vacker utsikt och en mast gjorde att 4-g täckningen var på topp, trots radioskugga i dalen nedanför så stunden förevigades också på instagram. Sen sprang vi ner och det var så roligt, jag tog det försiktigt men blev rejält varm. Vi mötte några renar som var borta lagom till jag fått fram mobilen för att fota.
Vi kom tillbaka till stugan där jag snabbt tvättade av mig vid fjälljokken. Det var kallt men uppfriskande. Det blev sedan en trevlig middag följt av yatzispel. Därefter blev det en varm natt, stugvärden hade nämligen inte tagit fram myggnät till fönstren och vi valde värme framför mygginvasion. Jag gick ut för att gå på dass efter klockan 23 och trots att regnet låg i luften vart det så ljust. Nästa morgon regnade det ännu mer och vi skulle ge oss ut på en lång tur. Mer om det och resten av fjällöpningen kommer i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar