Kärlekens väg av Alain de Botton

Förra veckan läste jag ut boken Kärlekens väg av Alain de Botton. Det är en roman som handlar om ett par som träffas passionerat när de är runt 30. Man får följa deras liv en 10 år framåt, de gifter sig, bråkar, försonas, får barn, är med om otrohet, parterapi och allt annat som kan tillhöra tvåsamheten. Botton menar nämligen att vi allt för ofta fokuserar på förälskelsen, den inledande härligheten i att träffa en annan människa, men att det är tiden efter förälskelsen som man borde fokusera på. Hur kommer det sig att man står ut med en människa och hur har förälskelsen fått en nästan religös innebörd i västerlandet? frågar han sig utläggningarna. Jag störde mig lite på inspelen från författaren då jag tyckte själva berättelsen ibland kunde ha vunnit på att få tala för sig själv. Jag saknade också kvinnans perspektiv i berättelsen då det hade varit intressant att också läsa om hennes version av förhållandet.  Det är klart hade jag varit 22 och läst boken kanske jag hade fått en aha-upplevelse av den allvetande filosofiska författarens förklaringar men  med lite livserfarenhet har jag lärt mig att en relation verkligen börjar efter det att förälskelsen svalnat.

Boken är dock mycket läsvärd och jag läste den med stort intresse och den fick mig att tänka till lite extra. Jag rekommenderar den till alla som liksom jag själv uppskattar romaner som får en att fundera och nästan bli lite upprörd.

Jag har läst mycket nu senaste veckorna och mer lär det bli under semestern. Jag kommer skriva lite om de böcker som jag tyckt varit lite extra intressanta.