En oväntad händelse
Jag gick från jobbet på Valhallavägen till Fältöversten där jag stannade för att äta. Jag fick i mig skräpmat. Jag funderade över varför jag en trött, förkyld torsdagskväll hade anmält mig till en skrivarkurs. Nåja, jag gick ner i tunnelbanan och tog den röda linjen till T-centralen där jag bytte till grön och steg så småningom av vid resans slutstation, Rådmansgatan. Promenerade till kurslokalen och var lite sen som vanligt. Jag kände mig därför en aning stressad.
Jag kom fram till lokalen, gick upp för de två trapporna och öppnade dörren.
Till min förvåning upptäckte jag att jag var den enda i lokalen som inte var en känd författare. Jag måste ha råkat anmäla mig till den mest avancerade kursen i författarskap för giganter såsom Knausgård och andra genier. Jag tänkte att detta måste vara en hemlig klubb och inte en skrivarkurs för nybörjare. Jag måste ha hamnat helt fel. Jag andades in och ut snabbt. Vad skulle jag göra för att inte avslöja att jag var en vanlig 28-årig tjej som bara ville göra något kreativt på fritiden? Ångesten steg och jag inser att jag måste agera när ledaren plötsligt talar till mig och frågar vem jag är. Ledaren är ingen vanlig lärare utan det är den kända författaren tillika akademiledamoten Kerstin Ekman. Så jag svarar henne:
- Jag är Anna och jag har anmält mig till den här kursen för jag vill komma åt det oväntade.
Ingen säger något. Det uppstår en total tystnad i rummet i ett par sekunder som känns som en evighet innan min bänkgranne, Karl Ove Knausgård tar till orda som nästa person att presentera sig:
- Jag heter Karl Ove och jag vill göra något annat än att vara i en kamp.
Så fort han sagt de orden så rann ångesten av mig och jag blev övertygad om att jag ändå skulle klara av kursen. Jag var inte en känd författare, inte någon författare över taget, men jag kände att jag skulle få utlopp för min kreativitet under några vardagskvällar under en mörk höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar