Fjällvandring med början på ett nattåg mot nordligaste Lappland

Vår vandring i Kebnekaisefjällen började med att vi satt tre timmar extra på Stockholms central på grund av "vagnbrist". SJ hade helt enkelt slarvat bort hur många som köpt biljett och därmed beställt för få vagnar till tåget upp mot norr.

Vi kom på tåget vid 21-tiden istället för 18. Vi hade bokat en egen sovvagnskupé och vi gick och la oss ganska snart efter att tåget rullade iväg norrut. Vi blev slutligen nästan 2 h sena i Kiruna  och missade därmed den tidiga bussen till Nikkaluokta. Istället för att börja vår vandring under tidig eftermiddag spenderade vi 2 timmar på Kirunas busstation. Till slut kom bussen mot vägens slut i Nikkaluokta och vi insåg att vi skulle behöva ta båt en del av vandringssträckan för att inte komma upp till fjällstationen allt för sent. Den sista båtturen gick klockan 18 och bussen var framme klockan 16.20 så vi hann med god marginal, då de första 5,6 kilometrarna mot Kebnekaise fjällstation var lätta att vandra. Båtturen var dyr, 350 kr per person, men kortade vandringen med cirka 6 km. 

Det var inte så kallt som det hade känts vid busstationen i Kiruna och vi slapp regn helt under vår kvällsvandring, även om det var fuktigt och en del mygg var i farten. 

Strax innan klockan 21 nådde vi fjällstationen, checkade in och beställde varsin öl och lite chips. Vi åt sedan en sen middag bestående av varsin påse frystorkad mat. Helt ok middag! Vi sov sedan en god natts sömn i vår våningssäng.

Dagen därpå hade vi planerat att gå till Tarfalastugan, belägen cirka 7,5 kilometer från stationen. Efter en god frukostbuffé begav vi oss iväg. Vi hade också haft tankar om att ta en löptur dit, men då personalen på stationen sa att det var mycket snö vid Tarfala lät vi bli.  Det var en vacker vandring, man såg dimman över bergen men den kom inte ner till oss på leden. Det kändes som att vi befann oss i ett fantasylandskap såsom i Sagan om ringen eller Game of Thrones. Vi såg korp, lämmel, sork och ren under dagsvandringen. Korparna var mäktiga och förstärkte känslan av sagovandring. Vi fick då och då pulsa i snö samt vandra ovanför leden för att slippa passage där snön började brista under vårflod mot jåkk. Vi tittade upp mot glaciärerna och landskapet var kargt men otroligt vackert.

Vi upptäckte till sist forskningsstationen nära en av glaciärerna. Efter vandring över ett snöfält nådde vi fjällstugan, där vi åt lunch. På vägen tillbaka började det regna så vi gick i ett något raskare tempo. Vi var tillbaka på stationen på eftermiddagen. Jag tog en skön bastu och vi handlade lite mat i fjällstationens butik. Vi lagade sedan en enkel pastamiddag i serviceköket.

Klockan 20 hade vi en viktig aktivitet framför oss, informationen inför morgondagens topptur upp för Kebnekaises östra led. Bland alla som samlats för den guidade turen, upptäckte jag en gammal kollega från Naturvårdsverkets IT-enhet, som skulle göra toppturen tillsammans med en kompis. Världen är ibland liten.

Vi fick under informationen reda på att toppturen var cirka 15 km lång med en höjdmeter på 1400 meter. Vi fick också en snabbgenomgång av turen och utrustningen, Det var ovanligt mycket snö kvar på leden för årstiden, så lavinvarnare  och spade fanns som obligatorisk utrustning i de ryggsäckar som vi fick låna inför toppturen.

Turen skulle börja klockan 07:00 nästföljande dag, så vi gick och la oss tidigt för att vara så pigga som möjligt. Dimman låg tät runt fjällstationen och det duggregnade. Inte det väder som man helst önskar inför en toppbestigning.