Jag kommer inte på någon bra rubrik på detta inlägg

Det här inlägget borde egentligen hamna i den hemliga traditionella pappersdagboken som jag allt för sällan skriver i. För det är mycket av mina tankar som jag känner inte passar i en blogg som vem som helst kan läsa. Dock tycker jag det helt plötsligt blivit så kul att ha en blogg. Vet inte om jag ens har några läsare (min mamma undantaget), men det sporrar mig ändå att få utlopp för skrivarlusten jag alltid haft inom mig. Det är anledningen till att jag skriver ner en del av mina tankar i bloggen ikväll.

Inte för att det jag skriver här egentligen är av något intresse för någon annan än mig själv, men jag tycker det är kul att för en gångs skull skriva dagbok om det som inte handlar om sorgerna i livet, utan mer om vardagslivets lunk. Jag väntar fortfarande på att skrivarinspirationen ska infinna sig. Jag som skrev allt för byrålådan när jag var ung, alla dikter jag aldrig visat för någon. Numer skriver jag aldrig, fast jag känner att jag behöver få utlopp för alla ord jag har inom mig.

Jag har dock kvar alla mina gamla dagböcker och lusten att skriva dagbok kommer alltid tillbaka. Jag har skrivit dagbok oregelbundet sedan jag var 8 - 9 år, så det finns en del tankar nedpräntade. Jag läste mina dagböcker från tonåren i somras och när jag läste dem så kändes det som ett hopp om att allting faktiskt bara blir bättre. Det var en sådan skön känsla som infann sig när jag insåg, att den förtvivlade 15-åring, som skrev ner sina tankar sent om kvällar och nätter, inte är samma person som den jag är idag. Det är alltid positivt att se att man faktiskt utvecklas på tio år.