måndag 19 januari 2009

Samma gamla visa

Egentligen borde denna blogg innehålla lite mer saker än mitt gnäll, speciellt nu när jag gjort mina skriverier mer offentliga genom att skriva in adressen hit på facebook. Tror dock det bara är mamma som läser. Skönt det, för ibland vore det nog klokare att skriva ner sina tankar för sig själv på gammalt hederligt papper.

Jag jobbade ikväll, gick bra men som vanligt fick man inte ens ett tack då man med kort varsel (40 minuter) hoppat in och täckt upp för sjukfall. Varför kunde inte chefen bara ha gett mig ett tack, vad bra att du kunde jobba? Jag hade i och för sig skrivit upp mig, men i alla fall. Med tanke på den usla lönen så skulle lite uppskattning göra det mer värt att jobba oftare. Jag fick en krona i timmen i lönehöjning från förra året, helt otroligt dåligt. Är nästan en skandal då jag arbetat där så länge. Frågan är varför jag ens jobbar kvar? Borde verkligen få tummen ur och söka lite andra extrajobb. Tyvärr vimlar det inte av attraktiva extraknäck i en studentstad, där hård konkurrens råder om de få intressanta extraknäck som finns.

Sedan har vi mitt lilla problem med telefonfobi. Jag hatar verkligen att ringa runt till främlingar, även om jag gör det när jag måste. Särskilt att ringa om jobb jag vill söka, är något jag fasar otroligt inför. Det är bara mina närmaste jag kan ringa till utan att bli helt kallsvettig, men konstigt nog klarar jag också av att ringa samtal då jag jobbar. Skillnaden ligger förmodligen i att när jag ringer på jobbets vägnar ikläder jag mig i en annan roll, än då jag ringer i privata sammanhang. Telefonskräcken borde jag ta itu med, men den hamnar nog i den stora högen med saker som borde fixas någon gång i framtiden.

Inga kommentarer: