Att aldrig vara nöjd

Jag såg imorse fram mot en ensam eftermiddag och kväll här i Båstad eftersom jag nu numer aldrig är ensam nästan. Därför skippade jag att följa med mamma idag utan stannade hemma. Nu när jag sitter här ensam i soffan längtar jag efter mänskligt sällskap, eftersom Nova ligger på golvet vid mina fötter är jag inte helt ensam. Jag är visst aldrig nöjd, får jag inte äta upp kakan vill jag ha den kvar. Jag hoppas att en promenad kan få mig på bättre humör. Jag ser fram emot att börja jobba på måndag så att jag får mindre fritid, som det varit denna vecka har jag haft alldeles för mycket tid att grubbla på saker och ting.