Ensam?

Ibland undrar jag vad jag skulle göra utan de personer som verkligen står mig närmast. De håller mig uppe och tror på mig när min egen tro på mig själv ibland vacklar. Sådant känns så stärkande. Jag är så tacksam mot min familj och mina få närmsta vänner. Inte kan man klaga när man verkligen fått det finaste av allt. Ändå känner jag mig rätt ofta ensam. Kanske är ensamhet en känsla som alltid kommer finnas och det som vi människor är allra mest rädda för? Ibland finns det ju inget skönare än att vara ensam, ta ett bad eller bara dricka en kopp te och läsa en bok i favoritfåtöljen. Ensamhet är verkligen en dubbel känsla. Jag både fruktar och älskar den.